Det var när Vätternrundan pågick som "bomben" slog ned. Pdl och Padel united, som förvaltade arvet från Motala padelcenters start i Luxorlängan 2019, meddelade plötsligt att den stora hallen med tio banor stänger. Beskedet kom med bara en veckas varsel och stängningen var permanent.
Spelarna önskades lycka till, spela gärna vidare på andra håll, och de anställda sades upp.
Jag trodde ärligt talat inte att så snabba bud kunde ske på en svensk idrottsanläggning 2022.
Föreningsdriven idrott, med subventioner av kommunen, har ett helt annat förhållningssätt till problem. Man bommar liksom inte bara igen utan söker i stället lösningar och tänker på medlemmar/ungdomar/motionärer/elitlag. Man försöker rädda saker, och söker så att säga en väg ur tunneln.
Men här med Padel united var min känsla att man bara såg ett "blodflöde" ut i sina siffror och ville bara stoppa det till varje pris. Utan tanke på att rädda någon "patient". Det som den lokala personalen vädjade om, att sänka priserna, lyssnades det inte på.
Det nya med padelsporten var häftigt, företagsdrivet och utan några krav på "medlemmar". Frånsett betalning då. Här hade spelarna ryggen fri och kunde bara dra efter spelad timme. Men baksidan fanns där. När företaget inte var lönsamt bommades det bara igen. Konkursen kom på hösten.
Padeln har tagit en väg utanför den traditionella idrottsrörelsen och det har varit coolt på vissa sätt. Men baksidan fanns där. Jag upplevde det när hallen under kedjan We are padel på Agneshög köptes upp av Fourchamp padel och allt skulle bli som vanligt, vilket det ska sägas verkar vara också för spelarna. Men hallchefen Joel Moberg slutade över en natt utan några kommentarer från någon. Pang och bom och hej då, liksom. Lite scary och vibbar av en hård och känslokall värld.
Debattfrågan är om vilket ord som ska sättas ihop med padeln 2022. Liv eller död? Normalisering kanske är rätt ord. För även 2022 har mycket positivt hänt lokalt i padeln, som Tenacis nya anläggning i Vadstena och som nya Motala padel arena i Holms industriområde i Motala. Fourchamp nyttjas fortsatt, den lite spartanska Padelladan på slätten också, och sparkade tränaren Adam Svensson, en av de drabbade från Pdl-kraschen, har återvänt från Spanien som egenföretagare i sporten.
Jag tror på padeln, i Sverige och lokalt. Det är roligt och lätt-tillgängligt och hallarna kommer tvingas till normala spelpriser. Men superboosten som padeln fick av pandemin, både på grund av hemmajobbande människor och att sporten undslapp de kommunala nedstängningarna, kommer inte tillbaka.
Men jag lutar åt lika mycket liv som död för padeln framöver.
***
▪ Annars då, 2022? Ja, IFK-bandyn var bra. Kvartsfinal i våras och topp sex-kamp nu. Maif var bra i ettan och Piraterna närmade sig slutspelskamp igen. Väster nådde Pingisligan. De stora lagen ser jag som extra viktiga för bygden.
Nya/uppfräschade hallar lyfter också, som Kungsvalla ishall och Radiomasten innebandy center.
En av de personliga historier som berörde mig mest var bandytränaren Mattias Sjöholms timeout. Ett ämne i tiden som gav eftertanke.
Ett av de galnaste ögonblicken var Thomas H Jonassons hjulning på Duntis speedwayoval. Skapade också diskussioner.
Personligen har jag med mig i hjärtat cykelturen på Omberg i Vätternrundan 100 km och simningen med barnen i Vansbros mörka vatten. Vissa resor glömmer man aldrig.