Det var flera saker som var lite synd när Boren efter sju år tog Motalas damfotboll tillbaka till ettan. Det var ju så häftigt på Borens IP i höstas när de rödblå tog steget upp efter en bra publiksiffra, 300 personer, på hemmaarenan. Många applåderade Boren i guldhattar då.
En vinter har förflutit sedan dess, väldigt många spelare har lämnat laget av en rad olika anledningar, och ett nytt lag har byggts. Ungt och hungrigt och nyfiket, men utan rutin.
Lite beskt blir det då att springa ut i snålblåst utan någon särskild inramning, 75 åskådare räknade jag till på Maifborgen, och utan att få spela på sin riktiga arena. Det blir ju så i dessa konstgrästider, plastet har inte lagts än intill den vackra sjön, men jag hade ändå unnat Boren att kliva in i ettan med mer passion omkring sig.
Nu var dessutom Boo FF som befarat alldeles för bra. Boren skapade inga farligheter alls i matchen. Målvakten Ella Larsson tappade in någon boll och var för kort för ett par skott, men det var liksom ingens fel att det blev 0-5. Motståndet var bara övermäktigt. Som tränaren Marcus Egnell sade: "Vi vek inte ned oss och vi försökte".
Ja, alltid något.
Boo FF var nära elitettan i fjol och gör ett nytt försök i år. Med skickliga ukrainskor spelklara, och med en vinter med träning i stor hall. En helt annan liga än Boren. Tränaren Zinar Spindari sade i Motala: "Vi gör det bra, följde matchplanen. Vi är nöjda med press-spelet och kunde skapa chanser från höga bollvinster", sade Spindari som trodde att toppkampen skulle stå mot Tyresö och Smedby.
Om det finns något hopp för Boren kring strecken i mitten? Ja, kanske. Moralen fanns där, trots 0-5. Det här är en grupp som kämpar tillsammans. På bortre läktaren såg jag Lisa Pålsson, som lagt av, på matchen med sin familj, bland andra pappa Thomas Pålsson och pojkvän Fredrik Lönn. På huvudläktaren satt skadade Emina Trumic ihop med sin tränar-pappa Adem Trumic, nu i Boxholm.
Trumic är förhoppningsvis med på planen redan till nästa match mot P18 på Gotland, men jag tror även att spektakulära Pålsson behövs på planen på sikt. Kan man drömma om en comeback? Försvarsmässigt håller Boren hyfsat för ettan, men det är framåt det måste hända mer. Utan målchanser och mål vinns inga matcher. Att Pålsson var på plats på IP måste betyda någon sorts chans för spel. Jag ser henne som Borens lilla chans att lyckas.