Det var många rubriker kring Vadstenatjejen under året, men många var inte positiva. Det befarades till och med att karriären kunde vara över sedan hon drabbats av mystisk sjukdom. Det rapporterades otäckt om blodproppar i lungorna.
Sånt kan förstås nedslå vem som helst. Att tvingas sluta med det man älskar att göra innan man fyllt 20 år. Det var ett scenario som kunde inträffa, att Nina Koppangs karriär kanske var över.
Men det blev inte så. Nina Koppang kom tillbaka och det på en sådan nivå att hon både gjorde skillnad i Sävehofs lag i SHE och till och med klarade sista gallringen till EM i Slovenien. Där inledde hon oturligt med att bli isolerad på hotellrummet, med covid, men sen gick hon in och bidrog till att Sverige kom femma och tog en OS-kvalbiljett.
Nina Koppangs största vinst i år är förstås att bli friskförklarad och att bara kunna spela handboll igen, det hon gillar så mycket. Men hon fick också med sig en mästerskapsdebut, ett SM-guld som hon fick trots hela slutspelet på läktaren, och därutöver massor av mål.
Resan dit och insatserna på EM gör att juryn såg Koppang som bäst i Motala-Vadstena i år, och därmed får hon Guldklockan, det pris som syster Stina Blackstenius erövrat två gånger 2015 och 2016, som bygdens bästa idrottare.
Det finns likheter mellan systrarna och en är att de sysslat länge med flera sporter. Nina Koppang valde handbollen först efter att hon flyttat till Göteborg. Hon var ett tag landslagsspelare även i fotboll. Koppang var med dubbelt i det jag kallade "Vadstenaundret" 2016, och nådde både steg fem i USM med ett år äldre spelare i VHF och var med i ettan i fotboll med äldre spelare i VGIF.
Tidigt märktes Nina Koppangs idrottstalang. Nu är det första gången på 27 år som en handbollsperson får Guldklockan. Det var ledaren Roger Skoogh, också VHF, som prisades 1995. Skoogh har inte följt Koppang jättenära, men nämner ord som talang, snabbhet och respektlöshet i beskrivning. Oräddhet också.
"Det finns många duktiga idrottare här omkring och det är klart att det här är roligt för handbollen som är ganska liten här. Kul att sporten uppmärksammas. Yngre spelare i VHF tror jag sporras av att se Nina. Sedan tror jag att det är en väldigt bra miljö i Sävehof som hon kommit till. Det var tack vare stödet där som hon kommit tillbaka så snabbt. Det är starkt gjort", beskriver Roger Skoogh.