Det är bara att gratulera Sverige till bronset och vår lokala hjälte Stina Blackstenius till ett gott jobb hela vägen. Det blev inte guld, men det var bra ändå.
Framför allt växer damfotbollens pengar och storlek och det smittar förstås av sig överallt. Även till Motala och Vadstena, även om det just nu är en dipp på tävlingsverksamheten lokalt här.
Men tjejer ser att det finns drömmar som kan förverkligas och tjejer ser att även de kan bli elitspelare och till och med leva på sin sport. Leva gott, dessutom.
Jag tror det betyder massor för att tjejer ska välja detta, att redan från när de är barn lägga tid, energi och engagemang på fotbollen.
Jag är glad över vad jag fått höra från de lokala klubbarna och även spelarna när jag kört min artikelserie om damfotbollen i Motala. Det är bra ord som sagts och även konstruktiva lösningar har getts, hur det skulle kunna vara och hur det skulle kunna startas. Jag gillar Emelie Överstams tanke om att starta med juniorer gemensamt i stan och låta damlaget komma efter det.
Även Borens styrelse skriver under på att en nysatsning är inte beroende av vad laget heter. Det är inte det viktiga. Då borde den negativa sidan av klubbmärkesdiskussionen vara undanröjd tycker jag. Klubbmärkespassion ska inte stoppa tjejers rätt till bra förutsättningar.
På fredag invigs den nya konstgräsplanen på Idrottsparken och den blir förstås ett lyft också. Med bättre möjligheter till bra träning. Till Maifs öppna träning har 25 killar och 35 tjejer anmält sig från bygden. Kör hårt!