Jag har nog skrivit det förut, och jag pratar om det ibland med kollegor och bandykompisar. Det är dags för IFK Motala att bli ett nytt Frillesås. Det är dags att göra K bygg arena till ett Sjöaremossen två.
Ni vet när idrottsplatsen blir så där beryktat svår och jobbig att komma till. När det inte bara är hemmalaget man ska besegra, utan när även vinden, lyset och underlaget är motståndare.
Det är så IFK Motala ska hantera det jobbiga i att vara ett av de sista lagen på elitnivå som inte har en hall.
Eller sista och sista. Faktum är att av de 30 herrlagen, 29 nu efter AIK:s nedläggning, som spelar i elitserien och allsvenskan är det två tredjedelar som har en hemmaplan med tak. Statistiken blir speciell att förklara, eftersom en del har sin matcharena utomhus och kan träna inomhus. Som Sirius och Hammarby.
IFK Motalas klubbchef Pär Beckne sade nyligen till mig att all bandy kommer spelas inomhus inom ett till två år. Det säger han förstås i affekt och frustration i snöfall, över en väntan på att spaden ska sättas i backen. För så fort kommer det inte att gå med omställningen av en hel sport, men om fem-tio år kan jag tänka mig att det kommer att se ut så som Beckne säger.
Just nu är fakta att i elitserien spelar fyra lag hemma utomhus och nio inomhus. I allsvenskan spelar tio lag inomhus och sex lag utomhus. Det betyder alltså att i herrarnas "elit" är tio utelag och 19 innelag. Så allra sist är inte Motala.
Dock förstår man själsligen att hela bandysporten börjar komma in. Jag pratade med en av ungdomsspelarna, Göte Kåberg, härom kvällen och han berättade att hans IFK-lag hade vunnit stort hemma mot Västerås och Katrineholm. Ett talangfullt IFK-lag, visst, men Göte berättade också om att motståndarlagen inte tyckte det var så kul att spela ute i vädret som var. Ledaren Mattias Kåberg, som ni minns från LSW:s storhetstid, nickade instämmande. Ute är tyvärr inte kul för ungdomar som nu på 2020-talet ser alla hallar växa fram i när och fjärran.
Men förhållandena som är med regn och vind på både match och träning är det bara att använda som en möjlighet nu för alla IFK-lag. Ute är en plats att vinna på. Det finns inget annat.
Jag minns ett allsvenskt kval för drygt 20 år sedan med IFK, Kungälv, Tranås och Målilla. Det var Målilla som var uppstickaren och spelade 3-3 hemma mot IFK trots betydligt sämre lag på papperet. Jag minns det dåliga lyset, hänglampor, nere i Småland och det var det hemmalaget som var mest vant vid. Motalalaget famlade i mörkret den gången, men säkrade sedan kvalsegern på sitt Motala isstadion som då vad jag minns hade en vad som ansågs modern belysning.
Jag menar inte att IFK ska överge sin konstruktiva spelidé, den ska laget vårda och utveckla och använda så långt det går, men med allt färre utelag finns det förstås en möjlighet i tråkigheten motståndarna känner för att komma till K bygg arena. Jag vet att Henrik Hagberg, ledare i Saik, brukar säga att Motala tar många poäng bara på det. Så det är bara att bejaka det svårspelade och använda det till sin fördel, så som Frillesås hanterar det på sin ännu mer omoderna anläggning på västkusten.
Mot Sirius på tisdagen började det passivt, men i sitt gula hemmaljus tog ett metodiskt IFK över tillställningen och byggt på en tät defensiv kämpades Sirius ned. 5-2 och därmed har IFK tagit full pott hemma så här långt. Bra jobbat.