Man kan vara finsk förbundskapten, men en magisk trollstav har man inte även om man heter Ari Holopainen. Vänersborg är oavsett tränare, Ari tog över i lördags, ett mediokert bandylag.
Jag vet hur Sveriges förbundskapten Mattias Sjöholm raljerat över hur Vänersborg med en av Sveriges bästa hallar till hjälp ändå inte kunnat bli ett spelande lag de senaste åren. Det är en primitiv bandy som bygger på hörnskytte som bästa vapen, plus storlek på spelare.
IFK Motala har i stället i alla väderlekar på sin utebana kunnat utveckla sitt malande cirkelspel, ett eget spel som är väldigt bra när alla bidrar i kampen och när försvaret tätas bakåt. Då slår IFK Motala till och med övre halvan-lagen i elitserien. Det är som totaltäte keepern Jussi Aaltonen sade efter 5-2 nu mot Vänersborg: "Vi har hittat tillbaka till vår gamla nivå, arbetar mer på skridskorna, men vi ska ha tre segrar till".
Jo, det är kollektivet som IFK hittat tillbaka till i kvalserien. Motståndet har nötts ned och tre raka segrar har varit kontrollerade och fullt rättvisa. Jag ser inte vad som ska stoppa IFK från att göra en 39:e säsong i högsta serien i höst. Det ska vara spelarflykt och frivillig urdragning i så fall, men den nya ledningen tror jag inte låter det ske. Det pratas inte så längre i alla fall.
All logik säger att IFK Motala vinner mot Vänersborg borta på tisdag och då säkrar kontraktet i praktiken. Men att ett "ryskt" Ljusdal kan gå från 1-9-fall i Motala till 9-3-seger i Karlstad visar att det kan svänga fort i bandy.