Det är fantastiskt att få läsa om Motala AIF:s cykelframgångar, riktigt kul. Unga tjejer från orten är på väg upp och herrtruppen, som inte är så hemvävd, fortsätter att ta medaljer på SM-nivå. Jag vet inte så mycket om Maifherrarna, det känns som att de är i Motala ungefär lika ofta som Piraternas speedwayförare. Inte så lokalt förankrade alltså.
Men var de har sin postlåda kanske man inte behöver stirra sig blind på, bara man får se dem ibland på Motalas gator. Idrotten är global där och jag tänker inte vara trångsynt. Roligt med SM-guld.
Men jag tänker att Vättern GP, som lades ned i år och då inte på grund av corona, har en särskild roll att spela. Som ett hemmarace för Maif, ett lopp som lokalt kan visa upp den elit som finns.
Det finns mycket dramatik att minnas i loppet, inte bara herrelösa hundar som sprungit in i banan och Roberto Vacchis härliga speaker-referat. Maifare har firat stora triumfer att imponeras av. I Vättern GP har jag också fått se bland det argaste jag sett i Motalaidrotten, när 90-talsstjärnan Anders Eklundh skällde ut han som vann. Eklundh var inte dålig förlorare utan ville bara markera att vinnaren brutit mot någon oskriven regel, cyklister emellan. Vinnaren hade inte dragit något i tätgruppen och skulle då inte ha spurtat för seger.
Nåväl, med en stark motionsbas i Maif och med placeringen dagen före Vätternrundan när alla stora cykelsponsorer är på plats ändå ser jag inte hur det inte kan bli ett Vättern GP nästa år. Förstår att det behövs eldsjälar, men kan Maif fostra/värva svenska mästare så borde klubben kunna hitta funktionärer också.