Det går alltid att diskutera hur jag lärt mig under en herrans massa år som sportjournalist och inte lika många år som fotbollstränare på blygsam nivå.
Men en sak vet jag alldeles säkert:
Ska du ha framgång måste du springa.
Springa, springa, springa.
Framåt och bakåt.
Hela tiden.
Det går inte annars.
Nu tog jag bilen till Kopparvallen för att se två formsvaga lag i starkt behov av poäng göra upp i nystarten av division 1-fotbollen – och då såg det i en halvlek ut som det ena laget fortfarande hade semester. Att komma ut så håglöst och passivt som ÅFF gjorde är bara för dåligt. Alldeles för få löpmeter, alldeles för få vunna närkamper.
Det där hänger nästan alltid ihop.
Tor-Arne Fredheim, tränaren, sågade insatsen i allmänhet och anfallsduon med Dardan Mustafa och Alem Plakalo i synnerhet. Jag kan förstå irritationen, för där krävs skärpning och då tänker jag inte så mycket på missade målchanser utan på allt det jobb som faktiskt behöver göras i övrigt.
Tittar du i tabellen ser du hur jämnt det är och det går inte att ta något för givet. ÅFF måste inse allvaret för att inte hamna lika illa till som förra hösten och en bra start är att göra det hårda jobbet. Börja bakåt, så kommer det framåt också.
Det har jag förresten också lärt mig genom åren.
Jag har förstått att en och annan ÅFF-supporter trodde att allt skulle lösa sig efter tränarbytet, från Rickard Johansson till Tor-Arne Fredheim, men har skrivit det tidigare och kan skriva det igen. Det handlar inte om vem som leder laget. Jag tror fortfarande att klassikern till slut kommer att landa på hyfsat säker mark, men bara om alla förstår vad som krävs.
Nu är brassen Luis Soares på ingång och det låter som en vass värvning. Är det något som också behövs så är det spets.
Oddevold väntar närmast och det är en match som behöver vinnas med tanke på att topplagen Skövde, Ljungskile och Landskrona står på tur efter det.