Jag konstaterar efter nio matcher, snart halvvägs av elitserien, att det är många spelare som står och stampar i IFK-laget. Som inte varit dåliga, de har varit okej. Men som kanske nu har nått sitt max som spelare. I alla fall i Motalas miljö.
Hela den senaste elitseriesejouren sedan fem-sex-sju år tillbaka har jag följt en stomme med spelare som Elias Gillgren, Nicklas Ögren, Anders Persson, Albin Rohlén, Viktor Hulthammar, Jonas Enander och Philip Florén.
Ingen av dem har varit utstående dålig eller blek i år hittills. Men jag kan inte säga att någon av dem är ett steg bättre jämfört med vad jag sett för ett eller två år sedan.
Det känns som att lagmaskinen IFK Motala genom det här har nått sitt max nu när det i upphällningen för klubben går mot slutet på elitnivå efter sommarens nejbesked om hall.
När det då inte alltid fungerar klockrent i defensiven blir IFK Motala också tyvärr mediokert som lag. Som utropstecken i höst ser jag Albin Bjerkegren, stark igen efter sin sjukdom, och stabile Jussi Aaltonen, målvakten.
IFK Motala, med klubbchefen Pär Beckne i spetsen, ska ha beröm för att det varit så få som lämnat klubben under den senaste elitseriesejouren sedan 2017. Det har varit trögt att locka nyförvärv, men det har kompenserats genom att de flesta stannat.
Men då har vi också varje år sagt att "alla spelare som är kvar" kommer att bli ett år bättre. Nu är stommen kring 25-30 år och inte lovande längre. Jag tycker heller inte att de utvecklas på samma sätt som för några år sedan. Alla når sitt tak som spelare förr eller senare.
Ändå är IFK förstås ett etablerat lag med tre eller fyra finska landslagsspelare och en trio i Sveriges utvecklingslandslag. Det är namnkunnigt, men utan udd på något vis. Som jag ser det nu är det bara Rättvik som är given räddningsplanka i botten. IFK kan mycket väl hamna i negativt kval i det som klubbledningen hotat vara sista elitsäsongen.
Frillesås, Gripen och Vänersborg har varit oväntat bra hittills, och både Hammarby och Sirius har fyllt på med poäng, liksom Broberg-Söderhamn.
Nu blir det ett tidigt "ångestmöte" hemma mot Broberg på fredag. Förlust även där, efter storförlusterna mot Sandviken (3-9) och senast nu på onsdagen mot Villa-Lidköping (1-7) blir det inte roligt att kolla in tabellen för IFK-gänget.
Motalalaget vill nog inte erkänna det, men visst är det press på IFK nu. Precis som det var inför Sirius för ett par veckor sedan.