Träning och nyårslöften hör ihop, men visst är det otajmat att nyårsafton alltid är mitt i vintern. Träningsnyåret borde vara vid vårdagjämningen med den tidiga värmen vi fick uppleva i helgen.
Mycket lägre hinder för att starta motionera nu. Bara vädret gör att man vill ut och röra på sig.
Jag tog en paus i höstas efter att ha genomfört Vätternrundan och jag tog en paus nu i februari när det stod klart att jag inte skulle komma till start i Vasaloppet.
Men som sagt, inte inställt. Bara uppskjutet till ett annat år. Min klassiker lever. Bara så ni vet så får man kalla det klassiker om man gör loppen i oföljd också.
Man kan säga att jag både lyckas och misslyckas i min klassikerkamp. Kanske tar det ett halvt decennium att göra det, vad vet jag, men jag ska fortsätta försöka.
Mina två tänkta Vasalopp ser jag som två bergsbestigningar som inte kommit tillräckligt långt. Båda försöken har gett mig nyttig kunskap inför nästa bestigning.
Något jag lärt mig om klassikern är att själva loppen är inte hälsosamma, de sliter rejält, men loppen utgör viktig inspiration till hälsosam träning. Har man inget mål är det lättare att hamna i tv-soffan.
Men jag är i gång nu igen med en ny träningsdagbok. Simning inomhus i lördags och löpning i söndags. Snart blir det cykling igen också.
Jag har fortfarande flanör-attityd. Träning ska vara behagligt. Man ska känna att man har gjort något, men ska det göra ont ska det göra det på ett skönt sätt.