När jag växte upp i min fotbollsklubb på 1980-talet minns jag när min kompis fick debutera i B-laget. Det var stort, hög status. Det var ett stort steg närmare A-laget. Från pojklag och juniorlag. Det var liksom ett kliv vidare uppåt. B-laget var en prioriterad verksamhet i föreningen, så kändes det.
Det har förändrats, det där. Vad jag sett av unga generationer så är B-lag inget man vill spela i. Då är man försteloser. Då ska man snabbt byta klubb. Om det ens finns ett B-lag i klubben så är det inget som så många bryr sig om.
Men i den bästa av världar, i en bra klubb, så är det förstås väldigt gynnsamt att ha ett bra B-lag. Om man skapar en status kring det och skapar bra matcher så är det guld värt. Det är ett lyft för bandyn i stan att IFK Motala har ett division 1-lag i vinter. Det är en språngbräda mot framtiden som behövs.
Jag blev glad i helgen när Solfjäderns innebandyreserver derbyslog Borensbergs IBC (A-laget) med 10-7 i fredags. "En tuff och gruffig match. Där det svängde åt båda hållen. Jag skulle säga att matchen avgörs med vårt tålamod och vår starka offensiv", säger Fjäderns Philip Johansson.
I lördags var det mycket folk i samma sporthall när MFK B slog Dribbla B med 13-4 i futsaltvåan. "Bra stämning, fina mål och en rolig match. Vi ska fira seriesegern även om vi inte kan gå upp", säger MFK:s Mille Hamasaid.
Innebandy och futsal är två olika världar i Motala, men här förenades olikheterna genom jubel över bra reserver.