Ibland går det inte att sortera in personer eller lag eller saker i ett fack. De är bara unika i sitt slag, omöjliga att jämföra med något annat.
Som Patrik Spångberg.
Det den mannen gjort för Motalas elitidrott, bandy och idrottsliv över huvud taget är svårt att sätta ord på. Jag vet inte hur många gånger jag fått meddelanden på olika vis från IFK Motalas klubbchef Pär Beckne. När Spångberg återigen presterat något omänskligt bra på isen. "Vad är det som krävs för att nummer 33 ska få MVT:s Guldklocka?"
Ja, vad ska man svara på det? Jag brukar svara med några superlativer och berömmande ord tillbaka om IFK-legendaren.
Patrik Spångberg är en sådan idrottare vars prestation är svår att mäta. Precis som ni vet de alla eldsjälar som i vardagen håller sportens värld i gång och rullande. Spångberg är en lagidrottare ut i fingerspetsarna och har alltid varit en del av ett lag, gärna lite anonym framspelare om han får välja själv. Sedan har han aldrig spelat i A-landslaget, aldrig vunnit en skytteliga mer än möjligtvis varit i toppen av poängligan i något kval, och han har aldrig vunnit SM-guld, NM-guld eller VM-guld.
Han har visserligen varit en ledargestalt i IFK som varit en kandidat till vårt pris Guldklockan, både 2012 och 2017 när klubben tagit sig tillbaka till elitserien, men i det här prisets regler har han och IFK helt rättmätigt fallit mot idrottare som tagit större titlar, i form av VM-guld i de här fallen i speedway och parapingis. Konkurrenternas framgångar har helt enkelt varit mätbara, till skillnad från Spångberg.
Men jag håller ändå med Pär Beckne. Patrik Spångberg är, med sina nu över 25 år som bärande kraft i ett av de största lagen vi har, en av de största idrottarna som den här bygden har haft. Något sorts pris är han värd.
Kanske hederspriset på den kommande föreningsgalan? Jag kan gärna nominera honom här och nu om ingen annan gjort det. Eller kanske något sorts pris på Motala expos scen, eller kanske kan han nomineras till årets förebild på nästa Motalagala? Eller kan han få stans nyckel eller nåt? Kan vi hitta på ett nytt pris, en sorts extragrej som när Glenn Hysén fick sex getingar av Expressen?
Den här säsongen har han ingen enda utmärkelse i vår betygsliga "Matchens stjärna", ändå känns han som den störste laget har. Jag vet inte om det är att vara förebild för de yngre att som han gjorde senast spela vidare med bruten näsa, mot läkarens råd. Kanske dåraktigt, men det säger lite om Patrik Spångbergs vilja, att göra sitt absolut yttersta för laget. Att han snart är tillbaka igen, och på det sätt han alltid kommit tillbaka efter svåra skador och att han kunnat hålla så länge på hög nivå, visar också att Spångberg går i bräschen för hur en idrottare kan agera om den rätta inställningen finns.
Så, Pär Beckne, jag ska absolut inte utesluta att Patrik Spångberg någon gång får Guldklockan. Men gärna något annat pris redan i år, före att MVT:s jury sammanträder nästa gång.
Än är som sagt inte storyn om nummer 33, den snart 47-årige bandyspelaren som hade tänkt spela tills han var 33, färdigskriven.
Några spektakulära kapitel finns det kvar.