På fredagen var det spelarnas tur att ge sig in i anläggningsfrågan när de som en passning till Motala kommun skrinnade ut med paraplyer i spelarpresentationen. Något regn var det inte, blev dimma i stället, men det här var lagets sätt att tycka till. "Vi ville bidra till att driva frågan", förklarade IFK-tränaren Simon Hansson.
Men inget är förstås så tungt som att vilja något när det inte finns några utsikter att viljan ska fås igenom. Från de styrande i kommunen var det även på fredagen ett tydligt nej till hallbygge i närtid.
Detta är ett mycket jobbigare faktum för IFK:s lag än att se tabellen med noll poäng och nästjumboplats efter tre omgångar.
Något säger mig att det blir en jobbig säsong och det kommer bara bli jobbigare mentalt med utomhustillvaron ju längre säsongen lider.
Vemodet som jag anade skulle infinna sig kring hela IFK-bandyn är här redan nu. Helt klart blir den här frustrationen över ett negativt hallbesked en motståndare hela säsongen. Det blir tufft att hantera. Det kan göra att tankarna på det här blir en stolpe ut-faktor i jämna matcher.
När det gäller den sportsliga prestationen i 4-6-matchen mot Bollnäs var det annars svårt att se så mycket negativt i IFK-laget. Det var en bra start och IFK ryckte till sig en 2-0-ledning efter energiskt spel i dimman. Oturen var att Bollnäs reducerade precis före paus och det tror jag var psykologiskt.
I andra halvlek visade sedan Erik Pettersson att han är en världsspelare i alla väderlekar. Ingen såg så mycket runt isen, men "EP" hittade rätt på olika sätt tre gånger, vilket var avgörande för Bollnäs vändning till en 6-4-seger.
Som vi konstaterade förra säsongen är Erik Pettersson för Bollnäs skillnaden mellan att vara på IFK Motalas nivå kring åttondelsfinal till att nå semifinal och kanske till och med utmana Västerås eller Villa-Lidköping om en finalplats. Så viktig är han, och så bra är han.
I IFK Motalas lag är det roligt att se Albin Bjerkegren de första matcherna. Han är på väg att växa ut till en riktig spelmotor och playmaker på det centrala mittfältet. Om nu IFK:s lag faller i vår, och klubben drar sig ur elitnivån, lär han vara högvilt bland de andra klubbarna. Det är roligt att Bjerkegren tagit sig tillbaka efter de sjukdomsproblemen han har haft. Det känns som att han brinner för sin sport ungefär lika mycket som förbundskaptenen Mattias Sjöholm. Vilket betyder stort hjärta.