I musikens värld brukar man säga att ett gig inför livepublik är värt tio lektioner. Så mycket lär man sig av att göra något i skarpt läge.
Två division 1-kvalmatcher mot ett mer rutinerat Onyx tror jag är värt så där tiofaldigt mycket för Solfjäderstadens innebandylag. Kolossalt nyttigt.
Jag var besviken på Fjäderlaget i torsdags i Nyköping när jag inte tyckte att Motalagrabbarna riktigt vågade ta kampen. Kanske tagna av stundens allvar inför 1200 åskådare i stora, heta Rosvalla.
Klackarna var där till returen i Motala sporthall också och 883 personer valde att lägga ett par timmar av påskdagen på innebandy, trots tv-sändning. Det skapades en spänning och stämning som var oerhört läcker att få uppleva.
Nu gick Solfjäderlaget, med spjutspetsarna Anton Abrahamsson och Moltas Schölin tillbaka, också all in i showen och skapade tillsammans med bortalag och publik en hejdundrande påskfest.
Solfjäderstaden gjorde det bra, men det var lite småsaker som gjorde att det gick fel väg. Onyx lite snöpliga reducering i slutet av första perioden, de snabba målen i andra perioden, och så hade Solfjädern lite för dålig träff i skotten när det skulle avgöras i tredje.
Jag tycker ändå att jag nu sett en otrolig utveckling på den trupp jag knappt kände igen alls när det sprangs ut till ettan för ett och ett halvt år sedan. Oskar Bååth är en ledare i laget, bara 21 år i år, bröderna Melker och Helmer Isaksson har väldigt mycket fightingspirit, tonårige Melker Landström håller bra på backen, och Moltas Schölin är avig och bra på att komma till lägen.
Med Simon Svensson och Anton Abrahamsson som rester av det kända 97-laget kvar och med Henrik Danielsson som också har rutin så gillar jag det här laget. Får laget behållas kan det byggas vidare i en tuffare division 2 nästa säsong. Det här kan vara starten på något och nu har vi också fått ett färskt minne av att innebandy som gäller något, det är värt att gå och se.
***
När det gäller utomhusbandyn i Motala är man i påsk tvärtom lite rädd för att det kan vara slutet på något som är på väg. IFK:s elitserielag har tappat två spelmotorer i sin bästa ålder, Albin Rohlén och Viktor Hulthammar. Dessutom på tre veckor inte ett spår av någon positiv nyhet kring laget. Det är väldigt tyst om IFK, vilket jag inte vet hur jag ska tolka.
Micael Westerberg i IFK:s sportgrupp säger att han inte är orolig för truppen, men jag vet inte om det lugnar mig.