Det är ett lag på vintern och ett lag på sommaren som har dragningskraft till att locka de riktigt breda åskådarmassorna i Motala. Det handlar om IFK-bandyn på vintern och Piraterna på sommaren. Det är bara de i bygden som räknas som stora lag sett till konkurrensen av hela Östergötlands arenasport och det är bara de som i en vanlig seriematch kan nå ut i riket i Sportnyttsändningar över hela landet.
De är i särklass just nu, 2020. Inget snack. Kommer du utanför bygden så är det dessa klubbar och lag som hörs och syns mest, som marknadsför staden.
Frågan är dock hur länge till det kommer att vara så. Om jag ska blicka in i kristallkulan så är det tveksamt om det är likadant om tio år, 2030. Ska jag tippa så kommer då innebandyn regera på vintern och fotbollen vara störst på sommaren. Det är de som har anläggningarna och ungdomarna och därmed ekonomin och förutsättningarna i längden.
IFK Motala och Piraterna hänger på en skör tråd, som läget är nu. Båda sitter i samma båt när det gäller ett allvarligt problem. Båda går kraftigt i otakt med de som bestämmer i Motala kommun gällande respektive arenor.
IFK pratar förbi kommunens makthavare på alla väsentliga vis i sin livsavgörande hallfråga och när Piraterna ska enas om ett hyresavtal med samma kommunföreträdare är det också som att jämföra äpplen och päron.
Alla som följer debatten om elitlagen vs kommunen får bilda sig en egen uppfattning om vad som är rätt och fel, men någon sorts medling vore önskvärd. Någon neutral kraft som kan ena parterna.
För ett är klart: Motala behöver elitlag, men elitlagen behöver också kommunens stöd.