Inget är som det brukar vara, med världen, Sverige, samhället och idrotten. Coronakrisen förändrar allting, inget eller ingen slipper undan och det har varit uppenbart i Motala nu när cykelveckan skulle ha dragit i gång.
Saknaden är mitt bestående intryck, saknad av vimmel, folkfest och gemenskap mellan vänner eller främlingar som är i färd med att ta sig an samma utmaning. Det känns som att Motala bara blir ett tomt skal utan alla besökande cyklister. Oj så tomheten har lyst i helgen. Deppigt har det varit att se öde parkeringar och öde fotbollsplaner som annars skulle varit fullsatta av campande.
Alla som brukar störa sig på trängseln får nu något annat att väga det mot, alla får se hur Motala förvandlas när inte arrangemangen finns där längre. Jag hoppas att det finns kvar i minnet när allt drar i gång igen, att drag och liv inte är något som ska tas för givet.
Nåväl, cyklister har det här och där ändå varit gott om på gator och vägar. Det känns som att vi är många som i vår ensamhet eller i små sällskap dragit i gång Min Vätternrundan. Ingen trängsel att rapportera, men nog är det slående att cykelträning, och motion över huvud taget, är en miniatyr av vårt samhälle.
Att leva och låta leva, att tolerera och visa hänsyn. Att välja att inte irritera sig på de som håller på med annat än det man själv gör. Det tror jag är nyckeln. Samhället byggs av olika krafter som alla har samma allemansrätt att verka i.
Jag satt i bilen på väg till Vadstena och hamnade bakom sex cyklister som körde två i bredd. Jag saktade ned, fick ligga i 30 ett tag på 70-väg och hade en del bilar i baken direkt. Men lugn bara, jag hann mitt ärende, och det var inspirerande att se cyklisterna när jag körde om. När jag själv cykeltränar är det också jag själv som håller den högre farten, och kan möta både gångare och löpare i bredd. Men man får alltid vara beredd med bromsen. Jag lovar, det blir en effektiv träningsrunda ändå. När jag springer eller promenerar förväntar jag mig samma respekt av de som cyklar.
Det känns för övrigt skönt att, som en del av min uppladdning inför klassikern 2021, vara en del av Min Vätternrundan. En tredjedel av mina 100 kilometer är avklarade. Hoppas att vi ses i vimlet i veckan. Jag ska försöka se er och hoppas att ni ser mig. Det är så man skapar en cykelfest, tillsammans.