Det är mer än en gång den här säsongen som jag sett Motala AIF vara det bättre laget. Det är bra jobbat av en nykomling när det ser ut så. I början av söderettan i juni och juli gav det inte så mycket poäng, men nu när vi är på väg mot höst börjar det också ge resultat.
På Arena Oskarshamn på onsdagen var det faktiskt hemmalaget som fick matchen precis dit de ville, trots Maifs klara spelmässiga övertag. Oskarshamnslaget var förberett på att Maif inte skulle få kontra och nu blev det ändå så att Oskarshamn fick köra på omställningar och Maif i stället sitt passningsspel i sidled, vilket länge var ineffektivt.
Ett oroligt lag skulle i detta läge bli ännu mer stirrigt och försöka ändra om och typ ta oordnad timeout i någon vätskepaus för att desperat ändra läget och spelbilden. När det är på väg att bli ytterligare en "orättvis" förlust.
Men inte Maif anno 2020. Jag ser, trots att Maif fortsatt är i bottenstriden, ett tryggt lag som Christer Persson och hans ledarteam har skapat. Metodiskt tror Maiflaget på sitt spel och framför allt på sin ork. Det har nu de fyra senaste matcherna gett tre segrar och en oavgjord, vilket betyder att laget närmar sig mitten i ettans tabell.
Maif är inte bara ett spelande piano nu utan även en vinstmaskin, skapat av en begynnande "vinnarmentalitet" som matchvinnaren Adam Bark pratade om den här kvällen. Laget jobbar för varandra och spelarna tar varje chans att också berömma varandra. De olika lagdelarna skickar berömmet över banan.
"Försvarsspelet är extremt bra och så tar vi vara på våra chanser", sade Adam Bark efter 2-1-segern i Oskarshamn.