Jag har hela våren gnuggat händerna i förtjusning över att Motala AIF:s fotbollslag fått in storlek i truppen. Några riktiga pjäser har hämtats in, precis det som saknats. Framför allt i söderettan 2020 var det oftast det som avgjorde när Maif förlorade gång på gång.
Det är ett segervapen i år, absolut.
Men, det finns ofta också en annan sida av myntet. Storlek kan betyda långsamhet och sårbarhet. Det är en svaghet som blottlades tydligt på Torvalla IP denna soliga annandag påsk. Maif valde återigen längd i backlinjen, med Elmer Civgin, Eric Forsberg, Albin Ödberg och Anton Pellettieri Hennig. Det hade dessvärre också Haninge scoutat och spelade taktiskt på Motalalagets tröghet i djupled.
Det gav chanser, och det gav mål. Det gav till slut segern till hemmalaget, trots att Maif spelmässigt var bättre i första halvlek. "Vi visste att det laget med spets skulle vinna och nu hade vi spetsen. Vi visste att Motala är ett fysiskt starkt lag, men som är svagt på motståndarens djupledsspel. Det var matchplanen att spela på det. Det lyckades", konstaterade Haninges tränare Tino Katsoulakis efter matchen.
Jag smålog lite när Katsoulakis i segerns stund ändå berömde Motala, nykomlingslaget. Han sade att det är ett bra lag, tufft lag att möta. Som ni minns gjorde Sandvikens tränare Thomas Gabrielsson detsamma förra veckan efter Sifs 4-1-seger. Jag vet att Maif är en samling vinnarskallar och kan det finnas något värre att förlora och sedan berömmas av motståndartränaren? Nej, tror inte det. Jag minns att IFK Motalas bandylag för några år sedan råkade ut för samma sak som nykomling i elitserien. Förlora hedersamt och få beröm av motståndaren, nej det går bort.
Så mycket beröm från mig eller supportrar tror jag dock inte Maif tjänade ihop den här gången. Det var slarvigt bakåt och det var uddlöst framåt. Målkungen Alexandar Mutic var osynlig och märkbart ovän med bollen när han väl syntes. Blek som hela laget.
Nu behöver Maif en sån där slitseger där motståndaren efteråt går och svär och gormar i ilska över en jobbig förlust. Maif behöver komma rätt i både spel och kamp, för matchen dog också alldeles för tidigt mot Haninge. Efter en godkänd första halvlek. Efter 2-0-målet fanns det ingen kraft kvar och det oroar också. Det storvuxna Maif behöver bli den där maskinen igen, som känns som en ångvält på planen. Då kan det bli tre poäng.