Jag kom på det, mellan klunkarna av vatten, läsk och kaffe på IP, att det är lätt att ta saker för givna. Att Maifs herrar spelar bra fotboll. Det fina passningsspelet fick vi nu mot Tvååker bara se inledningsvis. Sedan kom inte Maif rätt i sin kollektiva tajming.
Vi fick sammanfatta 1-1 och jag tycker det är en besvikelse sett till den positiva trend som varit i ettan. Men kanske går det inte att begära fint spel varje gång. Alltid något att få med sig oavgjort. Det vi vet nu är att nu börjar streckmatcherna, en sådan är Qviding borta på lördag. Det är 18 matcher kvar, men det kommer hela tiden att vara viktigt att ligga över strecken på sidan 346 på text-tv. Det gäller att klara kampen mentalt nu för Maif, i en lång höst som stundar.
Snyggaste Maifspelet visades redan på lördagskvällen, när Lisa Pålsson stod för ett äkta hattrick i division 2-segern, 5-1, mot Studenterna. Perfekt tajmad på ett inlägg slog hon till på volley från straffpunkten. Det var ett klassmål.
Pålsson själv tyckte att det var en blandning av tur och skicklighet. Hon har inte gjort så på träning, men samtidigt var drömmålet precis det hon försökte göra.
Lisa Pålsson är gammal i gamet trots att hon bara är 21 år, men hon skulle kunnat spela i allsvenskan precis som andra lokala toppspelare som Stina Blackstenius och Sara Olai. Det finns de som säger att det är för sent, men jag vill inte tro det. Det är klart att det måste finnas plats för "late bloomers" även på damsidan. Eller att man så att säga trycker på knappen själv i senare år, om man inte haft ambitionen tidigare.
Lisa Pålsson är i alla fall för bra för division 2, men hon trivs i Motala och Maif och klubben här får vara glad så länge hon är kvar och inte prövar lyckan högre upp.
Motala borde för övrigt kunna ha ett damlag i division 1, men just nu känns det som att det är max mitten på tvåan som gäller för både ett ungt Borens IK och ett mer rutinerat Maif. Frågan kvarstår där kring vad det bästa är, om lagen ska konkurrera eller samarbeta. Tiden får utvisa det, men ettan borde stan gemensamt kunna sikta på.
Helgens hjältar fanns dock inte på fotbollsplanen, även om flera av långlöparna som sprang 40 varv i Bondebacka har en bakgrund i fotboll. 13,50 tog det att springa 10,1 mil och ta 116 000 steg för Staffan Linnå, Timmy Hamrén, Rasmus Odin, Martin Jarl och Mika Harju. Starkt jobbat!