Det kanske är lätt att få lite hybris när man studsar tillbaka och gör en del bra saker. Jag tänker på mirakelvändningen mot Karlstad borta, den övertygande segern hemma mot Boden och kämpatriumfen mot Hammarby B. Maif har fått beröm för att vara en av anledningarna till att Motala som idrottsstad studsat upp på SVT:s lista över Sveriges bästa idrottsstäder. Som sjua i ettan i fjol.
Att vara någon jantelags-nedtryckare är inte min stil. Maif är ett bra lag och en bra klubb som förtjänar cred för vad som skett de senaste åren. Maif är på en högre hylla nu statusmässigt.
Men budskapet till division 1-truppens spelare och ledare måste ändå bli ord jag normalt hatar: Maif får inte tro att man är något. Att man är ett lirande och skönspelande gäng på den här nivån.
För det är man inte, inte i år. Den här säsongen klackar man inte till sig en 6-3-seger borta mot Piteå, om ni förstår vad jag menar.
Trots de sex raka förlusterna tidigare vet ni att jag var trygg, Maif kommer att klara ut det här.
Men vägen till målgång i det är att inse att man är ett bottenlag, vilket betyder att det är på sättet man slog Bajen B som matcherna måste hanteras. Gnetspel och hårdare jobb än motståndaren. Att slå ifrån sig och "grisa" sig framåt.
Jag bedömer att det krävs 35 poäng för att hänga kvar, drygt en poäng per match. Maif har nu tolv poäng på elva matcher. Budgeten håller alltså, men det kommer att bli en nervös resa långt in på hösten.
***
Till sist: Rösta på webben om hur du tror det slutar för Maif i år.