LÄS MER: Mållöst för Maif i premiären
Det blev 0–0.
Mållöst skulle kunna antyda att det var en riktigt trist öppning på säsongen, med svagt och tempofattigt spel och kliniskt rent på målchanser.
Ja, i cirka 70 minuter vill jag nog påstå att det var så.
Efter första halvlek antecknade jag: "tempo noll, målchanser knappt en, spelavbrott 100".
För då var det vi fick se sådär trist som bara fotboll kan vara, med massor av felpass, lågt tempo, ingen intensitet, inga målchanser och en massa spelare som förstärker situationer och ligger och åmar sig för minsta smäll.
Som tur var räddade de sista 20 minuternas dramatik upp matchen lite grann. Men inte helt och hållet.
Ska Maif vara med i toppen i höst krävs mer än så här.
Om man bortser från det sportsliga en stund är det tydligt att den nya sportgruppen som tagit över ansvaret gjort en helomvändning från den tidigare strategin.
Borta är riskfyllda chansningar att ta hit utländska spelare via olika managers vars främsta syfte för ofta är att tjäna pengar till sig själv och sin klient.
Nu känns värvingarna betydligt mer genomtänkta, baserade på säkrare uppgifter från personliga kontakter.
Det gillar jag.
Det har inte varit någon bra strategi att ta hit spelare som bara haft som mål att visa upp sig för hugade spekulanter och hoppas på en chans att ta sig vidare.
Några lyckades med det, andra inte alls, men de flesta spelarna blev bara en parentes.
Maif får i och för sig finna sig i att vara en klubb, än så länge, som ger spelare chansen att utvecklas för att gå vidare i sina karriärer. När man är på den här nivån, i landets fjärde division, så är det där man har sin plats i näringskedjan.
Och så länge man inte får för sig att stoppa spelare som vill uppåt och tar bort deras möjligheter att komma ut till större klubbar, bara för att de står under kontrakt, så tror jag alla vinner på det. I den bästa av världar skulle givetvis tränare och sportgrupp ha sin trupp så intakt som möjligt, så länge som möjligt, men så ser det tyvärr inte ut idag. Särskilt inom fotbollen är rörelserna stora både under och efter säsongerna och det är inte mycket man kan göra åt det.
Utanför det sportsliga är det också positivt att höra sportgruppens ansvarige Daniel Soner trycka på viktigheten att man som största klubb måste värna och utveckla samarbetet med de lokala klubbarna och vara ödmjuka i de diskussionerna.
Snacket på stan har under flera år sagt att det inte alls varit så, att klubben haft en för kaxig attityd för sitt eget bästa och på det viset fått andra klubbar att begränsa sin vilja till samarbete.
Maif kommer alltid att vara storebror, och så ska det vara i Motala, men att visa ödmjukhet och vilja till kompromisser är den enda vägen till ett bra klimat.
Den linjen hoppas jag att man håller fast vid.