När Simon Karlsson gjorde 1-0 på sitt snygga sätt pekade han i ögonblicket mot bänken och sprang rakt mot avbytarna. Liridon Silka var snabb att besvara det och sprang också ut och så kastade de sig om halsen på varandra. Det var fotbollskärlek.
Jag trodde Silka lärt Karlsson någonting och Simon ville tacka, men det var bara spontant. "Jag sade bara före match att han skulle göra mål i dag", log Silka efteråt.
Samma sak med 2-0-målet. Valon Silkas frisparkspass till Kevin Ali såg ut som något som det nötts på i veckor på träning. Men idén kom i stunden, berättade Silka efteråt.
Det här är delikatesser man njuter av som åskådare. Då gör det inget om hemmalaget fokuserar på försvaret i perioder, det är målen man minns.
Det var en viktig 3-0-seger mot Sylvia, men i stort sett alla bottenlag är i bra form och Maif har bara lag på övre halvan kvar att möta. Så kontraktet är långt ifrån säkrat.
Något jag blir glad av är också när flyktade spelare kommer tillbaka och gästar. Bark och Åslund har varit på läktaren tidigare i år och nu var det Alexandar Mutics tur att visa respekt. Sånt visar att Maif är en plats man vill vara på.
En plats att vilja vara på är också Vätternrundans lopp som ökar efter pandemin. Testlabbet Vättern bike games blev större i både Bondebacka och Lokverkstan jämfört med 2022.
Jag upplever Vätternrundan och Maifalliansen som lyhörd här, att organisationen är öppen och att den vågar förändra sig. Inget är givet hur framtiden blir, men jag ser gott hopp för cykelfesten framåt.