Maif agerar som en påkopplad maskin och det var ett ruskigt styrkebesked att manövrera ut ett namnkunnigt Umeå FC, ett av Norrlands bästa fotbollslag. Visst, det var skakigt någon kvart där i andra halvlek när det krävdes toppräddningar av David Ahlberg för att hindra bortalaget från att gå i kapp, men sett över 90 minuter plus stopptid var det imponerande genomfört. 4-1 var rättvisande siffror sett till virkesträffarna som Maifmotorn Simon Karlsson hade i första halvlek.
Skickligt är ordet jag tänker på när jag vill beskriva Maifs insats, både som lag och individuellt. Det är som ett stafettlag där alla hela tiden är med i kollektivet, men där det briljanta går runt på många fötter.
Maif går från klarhet till klarhet hemma och Patric Åslund, inhoppare och tvåmålsskytt, beskrev det med att man trivs på gräset och har en annan inställning där. "Vi jobbar på att få till det här borta också", sade Åslund.
Jag noterar att Maif i tävlingsmatch inte förlorat på IP sedan 11 juli i fjol, 2-3 mot Mjölby AI. Senaste krysset är 0-0 mot Nyköping 25 augusti. Därefter har Maif tio raka hemmasegrar i seriespel.
Jag är ofta med i omklädningsrummet och filmar efter trepoängarna och där slås jag av den familjära stämningen, kring pizzan som äts i segerfest och kring gratulerandet av varandra. Den här gången hade Anton Pellettieri Hennig med sig sina två bröder från Uppsala och de var båda inne och hälsade runt på alla i laget, med vänsterbacken stolt som en tupp.
Utmaningen för Maif är att få fler än den närmaste skaran att bry sig. Dryga 200 personer i vardagslunken är för få, även om det denna dag var hård konkurrens från expo och klassfotboll. Kanske kan publiken nu glömma besvikelserna borta och se triumferna hemma, vilket kanske kan locka fler till nästa hemmamatch mot Örebro-Syrianska redan på onsdag, en försommarkväll före röd dag. Jag vet att Maif sedan jobbar på ett nytt karnevalsevent till Täbymatchen 4 juni, och det är bra, men folket behöver också attraheras i vardagen.
Klacken bakom det snygga tifot på bortre sidan hejar dock bra även på glesa läktare och kan också njuta av tio raka, tycker jag. De var där när hemmasviten startade och har ett bra samspel med laget.
***
Slutligen: Riktigt varm i kroppen blev jag av att få se Borens IK:s superevent klassfotboll igen. Där har Motala en bra grund för både bredd och elit i framtiden.