Känslan jag fick från montrarna var att det var innebandyfolk där lite här och var. I lite andra roller än tidigare som spelare och ledare. Tänker att stödet i stan borde finnas.
Nu tvingas jag tillstå att Solfjäderstadens båda A-lag fortsatt är lite halvsovande. Toppstrid i herrtvåan och bottenstrid i damettan är inte riktigt den nivå vi vill se på representationslagen.
Men, ändå går det inte att blunda för att Solfjädern gör mycket rätt. Anläggningen i Luxorlängan är imponerande och egentligen borde man vara där mer än man är. Den rockar och ger en grund. Montern på expo var också en av de bästa, med mest energi i alla fall. Väldigt många spelare och ledare att träffa och aktiviteter att göra. Kändes som att det båda dagarna var mycket vimmel kring Solfjädern, liksom vid Piraternas monter som var grannen.
Men Solfjädern gör det andra inte gör på många områden och min logik är då att det till slut borde smitta av sig uppåt och ge en spets också. Förr eller senare kommer innebandyn att höja sig på Motalaidrottens statuslista och ge mig anledning att prioritera den högre.
Det är fotboll och innebandy som har störst framtid av lagsporterna, svårt att komma ifrån den framtidsanalysen.
Nu ska vi försöka hotta upp herrarnas division 1-kval. Solfjädern har en hjärnskakning på viljestarke poängkungen Melker Isaksson, men ett brett lag som är ambitiöst. De knäcktes inte av över 200 mål i baken i fjol. Det blir häftigt att se laget i ett vinna eller försvinna-möte med ett Sörmlandslag. I påsk smäller det.