Framför allt tycker jag att det är roligt för Motala att "stöket", och vimlet, är tillbaka i centrum och Stadsparken. Jag har redan en rad gånger åkt extravarv för att hitta parkeringsplats, men det tar man så gärna när cykelfesten är tillbaka. I juniljuset.
I fjol åkte jag Vätternrundan, den första över 315 kilometer. Jag fick många råd inför mitt debutlopp i den tur som det hör till att göra om man nu ska vara en "riktig Motalabo". Jag försökte lyssna, och ta till mig visdom från alla, både snabba och långsamma, som åkt förut.
Det känns som att man nu när man vet vad det handlar om kan bevaka Vätternrundans lopp i ett nytt skimmer. Man vet mer när man ställer frågor och nu kan till och med jag ge råd till andra. Jag säger litegrann som många säger: Ta det lugnt i början och dela in ditt lopp i etapper, ta det en bit i taget.
Sedan säger jag något som lite färre säger: Glöm inte den mentala uppladdningen. Gå aktivt igenom loppet i ditt huvud på förhand och förbered dig på inte bara en svacka, utan flera. Ha en idé att agera kring vid varje tung period. Mina idéer i fjol var samtal till vän i Finland, ölkorv, maskot, musik, klädbyten, mina så kallade livlinor. En sorts vapen mot det självförvållade eländet. Det gjorde mig förberedd.
I år åker jag bara en tredjedel, i Vätternrundan 100 km, men det betyder att jag kommer att må i mål som jag mådde i Huskvarna i fjol. Ett par livlinor kan jag behöva ha i min väska där bak även i år.