Jag har bara sett på tv de första dagarna, men jag har anat ett drag i residensstaden. Därför var jag nyfiken på att med egna ögon uppleva SM-veckan några timmar på fredagen.
Jag sprang runt på cykellopp vid Folke Filbyter-statyn, simtävlingar i den nya Tinnis-rektangeln, basket på Trädgårdstorget och beachhandboll intill slottet.
Om jag som Mjölbyson och Motalabo ur ett lillebrorsperspektiv tidigare ibland raljerat över Linköping, som en stad utan bra lag i de stora sporterna och som en stad utan nattliv innan studenterna kommer på hösten, så kanske det är dags att omvärdera.
Linköpings idrott och sommarpuls är i klar nivå med vilken stad som helst. SM-veckan kanske inte handlar om stora sporter, men att hysa SM-veckan arrangörsmässigt och anläggningsmässigt visar på en stark idrottsstad.
Vad jag förstår är simningen lite av grunden i SM-veckan och det krävs 50-meterspool. Motala får då fortsätta pendla till Tinnis lite till. Det är ju något som Östergötlands sjöstad annars saknar och borde ha. MSS:s ungdomar kunde nu ändå konkurrera litegrann när jag var där, men är värda en hemmabassäng.
När jag kollade på cykling i city fick jag lite flashbacks från 1990-talet. Då var det rivalitet och hög nivå på Vättern GP i Motala, när Maif kunde vara hemmalag för övriga Sverige. Nu har Hymer det loppet i grannstaden när Motalas lopp tynat bort. Det gör Maif till ett lag i exil, utan hemmaplan, vilket känns synd när man ser det stora laget göra en sådan taktisk och spektakulär insats i Linköping, som ledde fram till Linus Kvists snygga seger.
Maif är värt att ha en hemmapublik, men problemet är att Vätternrundan varken vill eller orkar med ett GP-lopp och Maifs cykelklubb har uppenbart inte förmåga att köra arrangemanget själv. "Vi vill ha ett hemmalopp, men Vätternrundan måste vara med", sade Maifcoachen Lars Wahlqvist.
Apropå gamla goda tider snackade jag lite med två av Motalas olympier i Tinnis. Anders Holmertz gjorde fyra OS och Joachim Willén ett. Den ene funktionär och den andre chaufför nu i Linköping. För visst ger SM-veckan en känsla av ett OS i lokal miniatyr. Med medaljliga mellan län, ungefär som mellan öar i Island games jag upplevt med Gotland.
Det är nog olika hur det fokuseras, men om jag idrottade i ett mästerskap tror jag det skulle inspirera mig till bättre insatser om jag hade andra sporter runt omkring att se och umgås med.