Bandyspelare älskar bra is och på det här perfekta underlaget hade AIK, det guldsatsande AIK som alla pratar om, en rolig afton. Det var rena lekstugan där AIK kunde visa upp ett brett register. Det såg samspelt ut mellan individualisterna. Det var varianter på fasta situationer, klackar med skridskorna och kortpassningsspel nästan ända in på mållinjen. Det var lir mer än bara skytte och effektivitet.
Att AIK är bra visar laget själv både på hemsida och träningströjor där det skaldas "mot guld". Även på isen visade nu i 11-4-segern mot IFK Motala AIK en positiv nonchalans, om ni förstår vad jag menar. Det var tillbakalutat briljerande spel där det skulle publikfrias till varje pris. Någon publik fanns inte i hallen, mer än media och funktionärer, men många njöt säkert framför teven.
Linus Pettersson sa efteråt: "Vi vill spela så här, släppa loss vår individuella kvalitet. Vill man se det du beskriver, den bandyn, då gillar man att kolla på oss."
Frågan är om det är tillräckligt effektivt i längden att spela så, om man blir guldvinnare med sådan bandy. Tålamodsguld med disciplinerat försvar har triumferat förr, med Edsbyns spelsystem som blivit norm.
Men har man jättebra träningsförhållanden, värvat några av världens bästa spelare, och dessutom har ett bra spel tillsammans, borde AIK inte bara vara publikfriare utan även guldmakare. Lirarnas lag är AIK, mycket roligare att se än Villa-Lidköping de senaste gångerna jag sett det laget.
IFK Motala kanske inte ska hänga så mycket läpp över att bli utspelat av stjärn-AIK heller. Linus Pettersson sade: "En bra match, kunde slutat 15-8. Två bra målvakter."
Vi pratade om laget mot individerna före matchen och när nu AIK uppenbart också behärskar ett kollektivt spel så hade Motala inget att komma med. Viktor Spångbergs kreativitet, Elias Gillgrens fart, Viktor Hulthammars skytte och Nicklas Ögrens fajtingspirit och oräddhet fanns där litegrann, men IFK:arna lyste inte. De var en grå massa, statister i jämförelse med AIK.
Nu gäller det för IFK att inte älta en del saker för mycket. Hårda straffet på Anders Persson står fast trots överklagan och det är som det är. Svåra träningsförhållanden hemma är också som de är. Det kommer ingen hall i Motala förrän om ett par år och nu är det bara att mobilisera kamp redan mot Sirius på fredagen, på en garanterat mer svårspelad is än parketten i Gubbängen.