Tyvärr för IFK:s del så var det perfekt is när de mötte ett lag som har spelskickligheten som sin styrka och när isen var knottrig och svårspelad, ja då mötte de ett lag som har kampmomentet som sin styrka.
För precis som när lagen möttes i kvalet i våras så var det Tellus som var starkast när underlaget inte inbjöd till något finlir.
Och det var väl lite det man var orolig för inför matchen att förhållandena skulle gynna gästerna. Men det man inte hade väntat sig att det var Tellus som var det lag som skulle försöka lira.
Försöka få till lite kombinationer trots att bollen studsade och hoppade.
Men så var det. Speciellt i den första halvleken.
Då var IFK:s anfallsförsök ungefär lika lätträknade som soltimmar vanligtvis brukar vara i november. Istället hamnade de långt ner på egen planhalva och försökte lyfta lyror fram till en ensam Philip Florén på topp.
Först efter att Tellus punkterat tillställningen och gjort 5–0 så fick IFK med sig mer folk i anfallen. Då var det ju så dags.
Men IFK:s anfallsspel är inte det mest oroväckande efter att ha sett de två inledande omgångarna. Det är istället det defensiva spelet.
Visst, att släppa in tio mål mot Sandviken i Göranssons arena det är väl inget man behöver skämmas för även om ett par av dem kom efter rejäla bjudningar från IFK:s sida.
Men att släppa in sju baljor hemma på XL Bygg arena mot Tellus som tippas vara ett av de lag som man ska tampas i botten med.
Det håller inte om IFK ska ha den minsta chans att undvika någon av de tre sista platserna i serien.
Där måste de hitta det kompakta försvarsspel som var en av de stora orsakerna till att de är ett av de 14 lagen i elitserien.
Fast samtidigt så ska vi komma ihåg att det här för de allra flesta i laget var elitseriepremiär på hemmaplan inför en förväntansfull hemmapublik. Och om de inte hade några som helst krav på sig i matchen mot Sandviken så hade de det nu.
Både från omgivningen och från sig själva. Det var den här matchen de skulle vinna för att få en bra start. Det var nu de skulle visa Motalaborna att de är ett elitserielag.
Att det då kan bli kramp i systemet kan betydligt mer namnkunniga spelare än IFK:s vittna om.
Det viktiga då är att skaka av sig det och gå vidare. Jobba vidare och ta varje match som en ny utmaning och chans att utvecklas lite till.
Det har bara spelats två matcher hittills.IFK har ytterligare 24 chanser på sig att visa att de hör hemma i elitserien.