Det där med att ”inte få chansen” är ofta ett tröttsamt snack som jag aldrig har gillat. Det är sällan så enkelt. Lika ofta som att spelare inte får chansen kan man säga att de inte är bra nog för att ta den. Detta sagt blir det viktigt för Linköping HC i vinter. Ska det här sluta lyckligt är det nödvändigt att många tar chansen. För sin egen skull och för lagets skull.
På så sätt var det en lovande start i Luleå för både Arvid Costmar och Daniel Ljungman. Talangerna ska inte spela för att de är unga utan för att de är bra nog och i premiären gjorde de vad övriga inte gjorde. Det vill säga mål. Inte minst den sistnämnde tog för sig och var en få plustecken i Klas Östmans bok.
Nye tränaren har pratat om ”sargat gods” och det är lite så det känns. Nyförvärven Eddie Larsson, Craig Schira, Christoffer Ehn och Patrick Russell kommer från halvdana säsonger. Det är dags för Henrik Törnqvist att ta nästa kliv i LHC-tröjan. För Nikola Pasic att visa att han klarar mer.
Chanser får du, chanser tar du.
Den som inte vågar – han kommer aldrig att lyckas. Den som vågar för mycket kommer inte att lyckas han heller. Nu ska det visas tålamod och då blir det av största betydelse att så många som möjligt så ofta som möjligt visar sig förtjänta av den möjlighet som de kommer att få.
Frågan är förresten om inte fjärdekedjan med ovannämnde Ljungman, Alexander Johansson och Jimmy Andersson var genomgående bäst i premiären. Inget elakt menat, men det är inte så det ska vara. De spelare som ska vara vassast behöver också leda laget mot så här tufft motstånd.
Annars går det inte.
För Luleå var bra och satte LHC under rejält tryck. Då kom också misstagen som faktiskt avgjorde den här matchen. Craig Schira tappade pucken före andra målet. Brian Gibbons tog en onödig utvisning före det tredje. Mattias Bäckman kom helt snett före det fjärde. Sånt som kan hända, men som inte får hända i en och samma match och i synnerhet inte om du ska ha en chans att skrälla uppe i Norrbotten där det surras om guld med ett lag med både kreativitet och elakhet.
Målvakten Marcus Högberg släppte fyra puckar förbi sig (den femte i tom bur i slutet), men lik förbaskat stack han ut och var bäst i bortalaget. Det säger en del om en förändrad och förbättrad målvaktssituation, men också rätt mycket om att det var för många som inte gjorde det de skulle.
Det är ytterligare 153 poäng att spela om och premiärer kan vara lika oberäkneliga som tågtidtabeller i snöblask. Men efter de senaste årens ökenvandringar behöver Östman & Co som jag skrivit tidigare snabbt trycka på rätt knappar, för i jakten på slutspel har LHC inte råd med ännu en misslyckad höst.