Jag måste få börja med en naturbetraktelse. Det diskuteras ibland vilka som är de vackraste arenorna, de finaste anläggningarna. I östgötsk fotboll är Borens IP svårslaget i toppen på den listan, åtminstone i sol, värme och sommar. Jag tänkte många fina tankar när naturgräsplanen var cirkelklippt så tjock och grön som äkta gräsplaner blir när de inte slitits så mycket. Bakom planen låg Borensjön så blå som den bara är vissa dagar om sommaren och ljuden av semester och båtliv hördes. Efteråt sprang spelare ned till vattnet och tog ett segerdopp, lyckliga både före och efter.
Det här var mer än en jakt på tre poäng, en sorts magisk upplevelse då det är lätt att glömma bort alla problem, lokalt och i världen.
Nåväl, före avspark, när jag rullade längs Motalas lite slitna asfaltsgator, hann jag tänka en del negativa tankar om Borens herrlag.
I det vi kallar modern tid, det gyllene 1960-talet räknas inte dit, så har Boren varit uppe i trean tre gånger. Respass direkt samtliga gånger. Till och med Real Boren höll inte. Under våren har jag trott på årets Boren, men så kom skilsmässan från stjärnan André Rako, och så kom den trötta insatsen i cupen mot LSW.
Jag tänkte: Vem ska nu avgöra? Fjolårets skyttekung, Gabi Morad, är alltid lojal mot laget men blir ofta mer av en lagspelare på högre nivåer. Det är i fyran han är en spetsspelare. Har Boren spelarna som sticker ut i en fysisk serie som trean?
Nja, jag kanske inte fick se några enskilda matchvinnare mot Skärblacka. Men jag fick något annat, ett vinnarlag och ett starkt kollektiv.
Det är också en idrottslig tradition, att om en stjärna lämnar så kan kollektivet bli starkare. Det kan göra att de som är kvar hjälper varandra mer då.
Boren skickade in Maiflånen David Lantz och Axel Qvist centralt i planen och de gjorde också starka insatser för laget. Skärblackas tränare Henric Andersson var imponerad av centrallinjen där även tuffingar som Adnan Zekic, Isak Nelson och Oliver Blomdahl fanns. Ingen klev undan.
Mycket duglighet fanns även att byta in från bänken och det gör att jag är beredd att svänga lite igen om Borens chanser att hänga kvar. Tas jobbet är det möjligt.
Ingen skam för övrigt att åka ur cupen mot LSW som har något på gång igen. Kanske kan 2002-laget byggas upp till att göra samma roliga resa som 1974-laget gjorde för snart 25 år sedan. Jag ser den parallellen på Norra IP.