"Det gör ondare att förlora", sade Simon Karlsson efter Motala AIF:s derbyförlust i norrettan, 1-3 mot Sylvia på Platinum cars arena i Norrköping.
Då hade jag frågat honom lite om cykelolyckan i Gamla stan i Motala dagen före match. Det var på onsdagen som han blev påkörd av en annan cyklist. Jag fick se bilderna på såren och undrade förstås hur det var möjligt att spela division 1-fotboll dagen efter.
Men det gick. Det är inte mycket som stoppar Simon Karlsson. Jag tror han någon tidigare säsong spelat med spricka i foten också. Karlsson är som en hårdhudad speedwayåkare som inte känner efter.
"Jag har limmat benet. Det gör ont, men det ska det göra att spela fotboll. Då gör det ondare att förlora", sade Karlsson och visade några kompresser som han skyddade såren med. Han verkade inte riktigt låtsas om att han var skadad, inte kännas vid det för omgivningen.
Karlssons kämpartag är inget nytt, detta pannben har han alltid med sig. Men det var ändå det jag fick med mig från Maifs östgötaderby. Det var det som stack ut. Plus möjligen Valon Silkas frisparksmål. Där har Maif ett vapen när Silka får till det på de fasta situationerna. Jag nämnde för Norrköpingsjournalisterna att det var just lillebror Silka som bonusstraffade ut IFK Norrköping ur Östgötacupen för några år sedan, när LSW skrällde mot Janne Anderssons blivande SM-guldlag. Den matchen mindes även Norrköpingspressen.
Nu var det dock Norrköpings lag som stod för grannlåten denna kväll, en skön sommarkväll där Sylvia vann rättvist. Med lite mer spets. Marwan Bazes frispark till 3-1, den var läckrare än Valon Silkas mål.
Jag tycker inte att Maif gjorde någon dålig match, men Sylvia var lite vassare framåt, lite kvickare och Maif hade svårt att hänga med i försvarsspelet i vissa avgörande lägen. Sylvia visade att det är Norrköping som har de två bästa herrlagen i länet. Maif har en liten bit kvar dit, till silverplatsen.
"De är duktiga och heta, medan vi inte är där i dag. Vi får komma igen till nästa match", sade Simon Karlsson lugnt.
En match vann dock Maif på "Parken". Den ungdomliga klacken vann matchen på läktaren. Nästan inga Norrköpingsbor följer tydligen "IFK:s farmarlag". Det var några fler på Bollspelarens tid, när det inte var ett lag i IFK:s organisation, men nu var det bara lite kompisar och anhöriga. Det kändes som att det var fler Motalabor på plats.
Maifs ordförande Joakim Ljungqvist satt på två stolar. I sitt jobb som näringslivsdirektör i Norrköpings kommun hade han precis varit på sponsorträff med Sleipner. Nu bedyrade han att han höll på Maif i derbyt, med ett leende.
Ett avbräck för Maif var att fotskadade målkungen Alexandar Mutic inte höll för spel. Han fick uttöka ledarstaben i stället och verkade ha tilldelats någon teoriuppgift under matchen, med på bänken. Men det är på planen Maif behöver Mutic, speciellt hans näsa för målet i boxen. Kvicka killar som Patric Åslund och Adam Bark tycker jag blir spetsigare när Mutic är med och drar på sig bevakning, eller gör sig spelbar.
Nu får Maif hämta andan med lite cykeljobb i helgen, och sedan blicka fram emot en bra våravslutning mot Piteå och i cupen mot Husqvarna. Trots derbyförlusten tycker jag man kan slå fast redan nu att Motalalaget gjort en stabil och godkänd vår. Maif kan metodiskt jobba vidare för en bra höst, utan att behöva jaga eller vänta på en vändning som i ettan förra gången.