Manchester City, Chelsea, Wolfsburg, Lyon, Montpellier, Slavia Prag och Barcelona.
Ser ni den gemensamma nämnaren? Spelar alla kvartsfinal i damernas Champions league, men även stora – i vissa fall gigantiska – klubbar i fotbolls-Europa med miljoner och framgångsrika herrklubbar i ryggen.
Linköpings FC?
Spelar kvartsfinal och har ett F 19-lag och en fadderakademi i ryggen.
LFC är undantaget som bekräftar regeln. Vi lever i en föränderlig fotbollsvärld och när allt fler internationella storklubbar numera åtminstone satsar en bråkdel av sina budgetar på damerna är det förstås i grunden en utveckling värd att applådera.
Förhoppningsvis är det bara början.
Men det innebär också att Sverige riskerar att hamna allt längre ned i näringskedjan.
Det är starkt jobbat av LFC att vara bland Europas åtta bästa klubbar, men vi kan inte förvänta oss att det är så det ska vara. Tidigare kanske, men inte längre. Sedan guldet 2016 har LFC tappat Pernille Harder, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Jessica Samuelsson, Claudia Neto och Kristine Minde till nya äventyr i större klubbar utomlands.
Att spelare som Anna Oscarsson, Filippa Angeldahl och Lina Hurtig står på tur behöver vi inte fundera så mycket över. Unga spelare utvecklas och klubben får inte mycket betalt när de drar. Om ens något.
Fotbollen blir allt mer global och professionell. Även på damsidan. Storklubbarna kommer att fortsätta att plocka de spelare de vill ha. Ovannämnda Minde värvades till Wolfsburg och sitter nu mest på tyska reservbänkar. Men vem säger nej till att hamna i någon av Europas största klubbar, få bättre betalt och dessutom bo i exempelvis London eller Barcelona? Hade ni gjort det?
Den nya verkligheten ställer nya krav på svenska klubbar för att stadigvarande vara med i de här sammanhangen. Money talks. Det går att göra mer av mindre, men det går inte att göra hur mycket som helst. Arbetet hade förenklats om förbund, både det svenska och det europeiska, ansträngt sig något för att ens försöka att jämna ut skillnaderna.
Men ska LFC växa på det sätt som på sikt måste till får man göra det själva.
Fråga mig inte hur.
Hopplöst läge inför kvällens första kvartsfinal på Academy stadium i Manchester? Inte alls. Det kommer att gå fort, det kommer att sättas tryck och då gäller att stå emot, hålla laget kompakt och spela sig ur den första pressen. Finns passningskvaliteten i backlinjen för det? Finns snabbheten när bollen läggs bakom och det ska löpas i djupled?
Jag är inte så säker på det.
Om jag fattat rätt finns svagheter i Citys backlinje att utnyttja, inte minst till höger och där får Lina Hurtig, tillbaka efter skada, en nyckelroll. I övrigt lär LFC spela som senast. Personligen hade jag haft både Maja Kildemoes och Frida Maanum i startelvan, men det är en annan sak.