Det kanske är märkligt att leta positiva saker när Solfjäderns herrlag halkar efter i ettans botten och när laget inte ens lyckas slå jumbon Onyx i hemmahall. Det är lätt att prata om sista spiken i kistan då. När 6-4 tappas till kryss, 6-6, och när det faktiskt var Onyx som var närmast att avgöra i förlängningen.
Men tränaren Fredrik Ählströms kamp för mirakel, som inleddes redan i augusti när klubben skulle bestämma om laget skulle dras ur eller inte, lever ändå. Jag vill inte se att kampen är över i alla fall, trots att det i höst läckt in tvåsiffriga mängder mål bakåt varje match.
Jag ser ett mikrohopp och kan motivera det med att det hela tiden jobbas för utveckling i och kring laget. Olle Thörner tycker jag blir allt bättre i mål och kan avgöra matcher, i kvartetten Elias Lundblad, Simon Svensson, Oskar Bååth och Mikael Sonesson finns det auktoritet på backsidan, och det finns ett skytte framåt.
Nu provade också Fredrik Ählström att bara coacha den här gången, vilket mentorn Jonas Pettersson sade redan från början, och det visar också att laget prövar och omprövar saker. Det är kanske från sidan "Ähla" numera kan ge sin energi bäst.
Jag gillar att höra att nye sportchefen Pontus Norlin inte gett upp, att klubben inte gett upp, och att det inte stängts dörrar till fler nyförvärv. Så bra är inte en kvartett lag i botten att miraklet inte kan ske. Än är det möjligt i alla fall och Solfjäderstaden är en så viktig klubb i stan att ha högt i divisionerna att hoppet aldrig får överges om det finns där. Även om det bara kan ses med lupp.
***
▪ Idéer: Att se match ihop med min kommentatorskollega Jim Petersson betyder ofta att en räcka av idéer kläcks. Jag tror vi har den påverkan på varandra. I fredags, när nya Motala FK tog tredje raka segern i damettan i futsal, noterade vi att damerna nu forsar fram i ett annars damlagsfattigt område. Toppkänning även för Solfjäderns nya innebandylag i tvåan, konstaterades, och att det kan bli dubbla storjubel i vår i var sin sport.
Detta behöver Motala, och framför allt Motalas unga idrottstjejer som behöver förebilder att se upp till. Då är det föreningarnas egna A-lag som de närmast tittar på och vill komma till. Det är än så länge inte jättehög nivå på MFK och Solfjädern, men det kan absolut bli med tiden när de får något år till på nacken med erfarenhet.
Apropå futsal så noterade Jim och jag att det nästan blivit segregation i futsal kontra fotboll, i stället för integration som ju är meningen med idrotten. Då kanske det också handlar om att båda dessa olika "världar" har ett ansvar att närma sig varandra. Fotbollsklubbarna, de lokala, skulle exempelvis må bra av att vara med i lite seriespel på vintern i futsal. För att liksom hålla kvar spelarna. När de ändå tränar inomhus, de flesta. Tror det skulle vara ett lyft.
Apropå futsal och om det nu inte blir klasser i BFC 3 januari för futsalspecialister så kommer också här ett förslag: Vig kvällen åt en enda match, MFK-Dribbla, och låt de uppvisningsspela om bäst i stan. Kanske MFK dam mot nåt lag också. Försök bjud in, skulle bli en kickstart på turneringen. En väldigt bra ersättning till den speldagen. Om nu Dribbla vill, de var inte anmälda till BFC från första början. Men frågan är fri.
***
▪ Till sist: Rösta på webben på vad du tror om Solfjäderstadens herrlag resten av vintern. Finns det någon chans för Motalalaget?