Jag trodde inte den engelska vokabulären hade kommit så mycket till den kulturella bandyn, men efter förlusten pratade IFK-kaptenen Fredrik Lönn om "damage control". På svenska kan det beskrivas som skadebegränsning.
Det var vad matchen mot serieledarna handlade om.
IFK Motala var med det laget som bortaslog Edsbyn i onsdags kraftig underdog redan där. Med Villa-Lidköping, världens kanske bästa bandylag just nu, som bättre i allt på papperet.
Då förstår ni att med fyra spelare magsjuka på lördagsmorgonen, som på blixtvarsel ersattes med juniorer och veteraner, så stod IFK inför en helt omöjlig uppgift. Mattias Sjöholm, tillbaka som vikarierande huvudtränare för en stund när Simon Hansson magsjuk också fick lämna laget under matchsamlingen, försökte med ett mentalt halmstrå att gratulera Villa till säkrad serieseger redan före matchstart.
Det var inget trick som kunde lyckas ens i teorin. Största smällen drabbade IFK sedan när matchen börjat. Målvakten Jussi Aaltonen fastnade med skridskon i isen och tvingades bryta redan efter en kvart. Vincent Trygg kastades in och stred tappert, men kunde inte hindra Villa från att gå ifrån.
2-7 i halvtid och även om IFK gjorde en del bra saker så var det tyvärr för de 720 i publiken en helt ospännande match.
Det positiva kom sedan i andra halvlek när IFK lyckades vinna den halvleken med 2-1 mot ett Villa som både testade nya grejer och inte ville riskera något inför kommande viktigare matcher. Det blev bara 4-8, vilket gjorde att IFK:s målskillnad hölls på plus. Det var det viktiga, det kan vara en poäng extra värt i kampen om topp sex.
"Det var stökiga förberedelser, en tuff match. Det viktiga var att försvara oss och målskillnaden är viktig. Jag tycker vi visar karaktär och tycker inte synd om oss själva för att vi saknar fem-sex spelare. Priot var att hålla nere siffrorna, det var det realistiska", erkände Fredrik Lönn.
IFK gick som tåget till jul och en förklaring var att laget inte drabbats av skador eller sjukdomar. Det gav kontinuitet. Men i januari kom alla problem på en gång. Viktor Hulthammars brutna käke, Elias Gillgrens hjärnskakning, och nu magsjuka på fyra spelare och Jussi Aaltonen fotskadad. Det kan vara detta som gör att IFK till slut hamnar i det åttondelsfinalspel vi är vana vid.
Gillgren beskrivs jobba litegrann och glider på isen i ensamhet när han har tid. Men elitseriebandy är han inte nära, låter det som på Mattias Sjöholm. Viktor Hulthammar är obrukbar sedan tidigare och vi får se nu vilket läkkött viktige Jussi Aaltonen har på sin fot och hur de magsjuka spelarnas form påverkas av den sjukan. Det är uppförsbacke för IFK inför en inte helt lätt avslutning med Vänersborg borta, Hammarby hemma, Broberg borta och Västerås hemma. Det kan krävas tre segrar och klarar ett sargat IFK det?
Hur som helst har IFK alltid Patrik Spångberg att sätta in, även om det 2023 när han snart fyller 52 inte är ett förstaval. Jag skrev nån gång för fem år sedan vid en comeback att det hade känts bättre om någon junior fått chansen. Den här gången känner jag inte så. Att ringas in till backspel några timmar före möte med Sveriges bästa lag kanske är en uppgift för en erfaren spelare. Spångberg var inte bäst i IFK mot Villa, men han fick tre poäng i betygsligan för att han fortfarande kan ta en sån roll. Med nyss läkta revben. Det är hatten av för det.