Sedan IFK Motala kom tillbaka till elitserien 2017 vet vi hur det brukar vara i ABB arena syd, inomhusbyggnaden på Rocklunda. IFK gör det bra i Västerås, men det räcker inte riktigt till. Precis så som VSK med Per Fosshaug ofta släckte SM-finaldrömmen hos Hasse Ekmans IFK på 1990-talet.
Nu på senare år har IFK spelat seriebandy sju gånger i Västerås. Nu blev det 5-2 till hemmalaget och sådana resultat har det blivit de flesta gånger. Med två undantag, IFK-seger med 5-2 säsongen 19/20 och så VSK:s 11-0 säsongen 21/22 då IFK fram till dess startat med sex raka segrar.
VSK-mötet den här gången var som vi förutspått, en hedersam förlust. Jag tippade 7-2, min kollega 5-1 och det blev mittemellan detta.
IFK hängde med till 2-2 i paus efter fint hörnskott av Nicklas Ögren och fint direktskott på knack av Philip Florén. I andra halvlek gjorde VSK 3-2 på en "soft penalty", men det jämnade ut sig när VSK hade flera andra situationer som kunde blivit straff, men som inte blev det.
VSK var bättre spelmässigt och förtjänade segern. Motalakillen Viktor Spångberg, som gjorde förra säsongens sista bolltouch i och med segermålet på stopptid i finalen, hade en lite perifer roll i den här matchen, men passade i alla fall på hörna till sista målet. Det var en dag på jobbet för VSK. Spångberg sade: "Tuff match som vi trodde, en typisk premiär. Skönt att börja med en seger, vi vet att vi är tunga över 90 minuter."
IFK Motala då? Ja, en laginsats och många i laget gjorde bra saker. Jonas Enander hade fart och Philip Florén var på hugget i boxen. Försvaret samlat och Jussi Aaltonen tät.
Sedan tycker jag något fanns där hos båda nyförvärven, Filip Påhlson och Joona Rajala. Unge Påhlson hade två skott som räddades till hörna och store Rajala gjorde en del lurigt framåt som kunde gett utdelning.
Premiären visade ett stabilt IFK Motala som, precis som vi sagt, känns som ett 7-10-lag i vinter också i elitserien. Det blir roligt att följa laget, som vanligt.
Max kvartsfinal är dock möjligt för IFK, men för VSK kan det absolut bli en SM-final i hemmahallen som förstås är allas tanke och plan i Västerås. Jag tror att det ska mycket till för att det inte blir Västerås-Villa-Lidköping i säsongens sista match i mars.
SM-finalfrågan är en sak som vad jag förstår delar bandy-Sverige, åtminstone publiken. De spelare som konkurrerar verkar tycka att inomhus avgör. Vad tycker ni? Rösta på webben om bandyns klassiker.