För min träning har det varit ett par tunga veckor. Först kom de nya allmänna råden i coronapandemin, vilket betydde att Maifs gym med stakmaskinen stängdes och simhallarna där jag brukar simma stängdes. När barnen nu erbjuds träning varje dag med vattenpoloklubben får jag i stället för att träna sitta på pubar och caféer och vänta ut tiden. Sånt är det lätt att säcka ihop av.
Jag håller med Maifs friidrottsledare Peter Håkansson i den insändare som han skrev, restriktionerna får man konstatera slår orättvist i samhället och där idrotten ända sedan i våras varit på förlorarsidan.
Jag insåg förra veckan vad mina tänkta lopp betyder för min träning. När Vasaloppet kom med sitt besked om att ställa om motions-Vasaloppet till ett öppet spår kallat Vasaåket var det inget jag tände på. Att göra en sån kraftansträngning utan publik, bara det kändes tummen ned. Då kan man lika gärna göra det på hemmaplan, om det nu kommer snö.
Två veckor utan ett enda träningspass har det här inneburit för mig. En liten paus, en tid att fundera. Det kan i och för sig vara bra också.
Man kan bli resignerad och bli sittande med ostbågar framför gamla tv-serier, där har Peter Håkansson helt rätt. Helt mänskligt att det blir så med de hinder som coronakrisen tvingar fram. När det blir stolpiga råd från samhället.
Men det finns faktiskt utrymme för oss motionärer att göra som Vasaloppets ledning. Vi kan ställa om i stället för att ställa in. Jag kan fortfarande springa i skogen, köra älghufs i backe, och göra cykelrundor. Jag kan fortfarande göra min planerade klassiker det år både jag och klassikern fyller 50 år. Jag kan göra det, trots pandemin.
Efter en stunds funderande känner man också ett sorts ansvar mot arrangörerna. När de sliter som djur för att ställa om i krisen så kan vi deltagare också göra det. Därför har jag bestämt att inleda min klassiker med Vasaåket, det blir på morgonen lördagen den 6 mars, då ger jag mig av från Sälen till Mora.
Nu kan vi bara be till gudarna om att det kommer snö. Maif är redo att göra spår i Fålehagen december-februari, dock ännu inte med konstsnö vilket är ett projekt som är på paus för tillfället. Men om det blir en mild vinter så kör jag ändå, hittar konstsnöplatser i närheten och kör det Vasaåk som det slitits för att erbjuda oss.
Alla har vi ett ansvar, tycker jag, att hålla både idrotten och oss själva i gång. På nåt vis.