Det är så lätt att vela. Bandyhall i Motala, till exempel. Det har aldrig varit något tvivel om att jag tycker att ett en sådan ska byggas, men det har svängt rejält i frågan om jag tror att bygget kommer att bli av. Redan 2012 trodde jag att det var nära när kommunens idéprogram presenterades. Sedan har frågan gått i vågor, ibland har bandyhall känts som en overklig utopi, men så ibland har spaden i backen på allvar känts nära förestående.
Nu är läget mittemellan. Det är inte nära, men att kommunen lägger miljontals kronor på att förbättra utebanan tycker jag visar att man vill någonting mer på sikt. Därför tror jag att IFK Motala har bollen där nu, bara att hålla ut, hitta fler sätt att jobba för hall, och kämpa på tills beslutet kommer.
Nåväl, på tal om att vela så har jag ända sedan jag började bevaka Vätternrundan på 1990-talet närt en dröm att göra både den och resterande lopp som ger En svensk klassiker. Det är något man vill ha gjort, att känna känslan inifrån. Den känsla man förmedlat så många gånger i text och video från hjältar som genomfört serien.
Jag har gjort en del lopp i närheten av klassikern. Jag har gjort tio Göteborgsvarv, testat triathlon i öppet vatten i Vättern, cyklat något som hette Norr-Vättern över tolv mil och skidat Blåbärsloppet, sista milen av Vasaloppet.
Jag har fått en försmak, kan man säga. Sedan har jag tvivlat på mig själv när jag gått sönder de senaste åren. Skadades i innebandy på jobbet och vaden brast när jag spelade padel. "Gubbavad" kallas det visst när man blir gammal och skör.
Men nu kunde jag nyligen spela padel, kändes underbart, och jag sprang 14,2 kilometer i World run, ett virtuellt lopp ihop med hela världen. Jag simmar flera gånger i veckan när barnen spelar vattenpolo, och jag vardagscyklar till jobbet. Jag försöker ställa bilen så ofta jag kan.
Jag känner mig helt enkelt fit, och redo att kasta mig ut. Det startar med Vasaloppet i mars, det lopp jag tror blir tuffast. Jag ska också göra klassikern i ett öppet fönster mot er läsare, vilket betyder att det blir en artikelserie med regelbundna nedslag på vägen mot mål. Om kampen och förberedelserna och om människorna som hjälper mig och som man kan inspireras och få tips av.
Jag ger två löften redan nu: Jag ska göra det långsamt och jag ska göra det väl förberedd. Hoppas ni hänger med!