Det är så spännande. Jag ser platser jag aldrig sett förut. Då handlar det inte om tågluff i Europa eller backpacking i Nya Zeeland. Det handlar om vardagsträning i Motala-Vadstena.
I två månader har min träning varit i gång sedan jag tryckte på knappen mot klassikern 2021. Det är nästa år som både jag och klassikeridén fyller 50 år.
Jag har fört dagbok och tränat i snitt varannan dag. Jag har varvat löpning, cykling, simning och padel. Undrar ni hur det nya livet varit? Om jag haft svårt att komma ur sängen och plågats av träningsvärk? Om kroppen sagt ifrån? Om jag varit grinig och sliten?
Nej då, min taktik är att ta mig an träningen lugnt och tillbakalutad. Ingen stress, ingen tidsjakt och framför allt ingen viktkoll hit och dit. Jag har inte ens en våg.
Det jag tagit fasta på är att träna ofta, att prioritera träningen i livspusslet och att aldrig rygga undan för dåligt väder. Få så kallad kontinuitet. Den bästa träningen är den som blir av.
Men viktigt är också vimlet. Jag vill alltid ta mig tid att stanna hos folk jag möter på cykeln, i löpningen eller vid bassängen. Det kommer aldrig att förstöra ett pass för mig, även om datorrösten låter på min runkeeper.
Sedan är jag fascinerad av hur träningsrundor blir upptäcktsfärder. Jag har sett vykortsutsikter, fina trädgårdar och okända spontanidrottsplatser som jag inte visste fanns i Motala och Vadstena, trots att jag levt här i decennier.
Vyn mot Vadstena och Vättern vid Hagebyhöga, utsiktsplatsen över Boren från Sjöboknäppan, och spontangolffältet i Bergsätter tror jag att jag fortsatt inte känt till om jag inte börjat träna.