Förmågan att sätta chanserna när man får dem.
En nog så viktig egenskap i en sport där det gäller att göra fler mål än motståndaren.
Sandviken har spelare med den förmågan. Spelare som kan inte behöver öppet mål för att sätta dit bollen.
Christoffer Edlund, Daniel Mossberg, Daniel Berlin.
Namn som får det att vattnas i munnen på en bandyälskare.
Och som har fått sina landslagsplatser bland annat för att de är bra på att göra mål.
Ska man vinna mot ett lag med såna spelare måste IFK i det här fallet ha nästan hundraprocentig utdelning. Och inte bjuda på nåt.
Den här matchen lyckades inte det.
Medan IFK missade sju av tio chanser gjorde Saik tvärtom, mål på sju av sina tio.
IFK-spelarna kom i nästan samma lägen, men sköt utanför, på målvakten, på täckande spelare eller missade bollen helt.
Så får det inte fortsätta om IFK ska komma igång och plocka poäng.
Så får det inte se ut mot Tellus på fredag, ett lag man absolut ska kunna ha bakom sig när serien summeras och ett lag man i så fall måste slå två gånger av två.
Spelmässigt gillar jag annars IFK:s positiva energi. Man jobbar, sliter, åker skridskor och försöker verkligen spela bandy.
Det ska man ha all heder av.