Förlust igen för Solfjäderstaden i återkomsten av herrettan. Men jag undrar om jag någonsin varit så lyrisk över en förlust för ett lokalt lag som efter den här hemmapremiären mot Älvsjö AIK. Det var en match som hade allt. Utom möjligen en hemmaseger för publikens skull.
Det kändes som att det här var kvällen som innebandystaden Motala fick tillbaka sin innebandy. Åtminstone den innebandy av dignitet och intensitet som är det jag älskar med sporten.
Solfjäderstaden visade inför de 338 i publiken, som lät som betydligt fler, en grym tändning och en vilja att gå in helhjärtat i varje situation. Det gav en spännande match, en sån där underhållning som gör att man spelar om matchen efteråt i huvudet gång på gång. Som show är det inget som slår idrott när det blir så här dramatiskt.
Dramat hade två kolossalt bra målvakter i hemmalagets Linus Staaf och Älvsjös Andreas Rehn. Staafs spel titulerades med "världsklass" av bortatränaren Danne Bron Sundbom, en tränare som spelat i landslaget och har lite att jämföra med. Rehns storspel var kanske väntat, han var förstekeeper i AIK:s SSL-lag i fjol, men det var lika sevärt för det. Med räddningen på Mattias Hjalmarssons straff nio sekunder före slutet bäddade Rehn för Älvsjö att kunna vinna med 5–4 i sudden.
Sammantaget var det ett lite spelskickligare Älvsjö på banan, men det bästa är att Solfjäderstaden med sitt spel på tå kunde matcha det. Både laginsatsen och individuella detaljer var bra. Både Victor Andersson och Joakim Karlsson, två nya forwards, är måltjuvar och Solfjädern visade som lag att det håller god division 1-klass. Det fanns kort och gott mycket att berömma, trots förlusten.
När det gäller det lokala idrottsåret, som nu gått in på sitt sista kvartal, känner jag det som att frågan om vem som ska få Guldklockan blir en intern angelägenhet i bordtennis. Någon eller några i paragänget i Team Motala lär det ju bli enligt min bild av läget just nu i alla fall. Då måste någonting skrälla till rejält i slutet av året annars.
Till flera VM-guld i lag i våras kunde vi i helgen nämligen lägga till ett silver för Daniel Gustafsson och ett brons vardera till Linus Karlsson och Alexander Öhgren i individuella spelet i EM i Slovenien.
Förbundskaptenen Daniel Ellermann var lyrisk där han menade att alla spelat på sitt max och flera dessutom överraskat stort och spelat sitt livs pingis.
Bäst när det gäller brukar också vara ett signum för Guldklockans vinnare och mitt tips är att pingisen tar det, frågan är bara vilka eller vem det blir i Västers BTK.
"Vi har fyra tajta grabbar som stöttar varandra. Det är mycket psykologi på mästerskap och där är stöttningen i laget viktig", säger Daniel Ellermann.
Slutligen: Motala AIF:s klubbchef Mikael Larsson såg helgens segermatch mot Huddinge tillsammans med Vladan Ladan, tidigare tränare i Öster, Linköping City och Åtvidaberg. Ladan är en av de många som sökt jobbet som Maiftränare nästa år. "Han är intresserad, men det här var mer en artighetsvisit när han var på genomresa", säger Mikael Larsson.