Inget konstigt att hamna i källaren

Det är inget konstigt att hamna i källaren som Piraterna har gjort. En naturlig del av idrottens dramaturgi. Det är nedifrån som framgångssagor byggs, om det är en tröst.

Piraternas Peter Kildemand kämpar sig förbi Lejonens Mathias Thörnblom i ett av matchens bästa heat. Överlag var det en underhållande match, vilket förstås ger hopp om en framtid för Piraterna.

Piraternas Peter Kildemand kämpar sig förbi Lejonens Mathias Thörnblom i ett av matchens bästa heat. Överlag var det en underhållande match, vilket förstås ger hopp om en framtid för Piraterna.

Foto: Jonatan Häggström Wedding

Krönika2021-07-29 21:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är väl kris på många plan egentligen för Motalaklubben. Mer eller mindre beroende på vilken dag det är som frågan ställs eller vem det är som får frågan.

Man kan se publikkris, sportslig kris, ekonomisk kris och kris för en ungdomsverksamhet som inte riktigt finns.

Kris är ett hårt ord, men det kan finnas nyanser av det och det behöver inte vara så farligt som det låter. Ur kris kan komma något gott, bara man har en plan för att komma ur det och gärna då en långsiktig plan.

Om vi ser tillbaka på det som varit så vann nästan Piraterna ihjäl sig ett tag. SM-medalj som lägst sex år i rad 2011-2016 under storhetstiden med Stefan Andersson Skill vid rodret. Både på banan och utanför fanns där en "Ando" som brann för Piraternas framgång.

Kanske togs Piraternas styrka för given då, att det alltid skulle bli lika bra. Men någonstans kring olyckan med Darcy Ward dog det litegrann och det har varit ett sluttande plan egentligen de senaste fem åren.

Det är ännu en pandemi som pågår och det skapar en dimma som gör det svårt att se vilken sorts kris som Motalaklubben är i, hur allvarlig. Sponsorintäkterna hänger på det, publikintresset likaså och sportsliga nivån också, även om logistikproblem är lika för alla. Men det är en speciell tid, vilket även påverkar förutsättningar för att få i gång ungdomsverksamhet. Med ungdomarna kan dock inte Piraterna skylla ifrån sig, det är oavsett svåra tider svagt att inte ha fått fler egna juniorer under de 15 år som speedway varit största sporten i stan.

Men ekonomiskt, hur är det där? Ordföranden Thomas Wahlström pratar om att det måste komma i snitt 950 betalande åskådare på resterande fem hemmamatcher, för att det ska gå runt. Han vill ha fortsatt dialog med kommunen om saker kring arenan. Men ingen jättepanik. 825 kom mot Lejonen, lite för få men ungefär som väntat.

Sportsligt då? Daniel Davidsson säger att med lite medstuds kan det med tre poäng i potten varje gång i höst bära ända till slutspel. Han håller hoppet uppe. Klubben gör sitt bästa för att få upp publiksiffrorna som kan bli högre med tiden.

Piraterna kämpar, och efter matchen mot Lejonen, fall med 44-46, säger jag: Det var en spännande match som ger hopp. Med många roliga heat var det underhållning i publikens smak. När det främst är show är det ändå viktigast. Även om Piraterna kanske borde vunnit.

Karta: Dunteberget Motorstadion