Sju lag spelar utomhus.
Tellus, Sirius, Bollnäs, Falun, Hammarby, Falun.
Och så IFK Motala.
Efter den här försäsongen är det tydligt att förbundet måste sätta sig ner och fundera över framtiden.
IFK har tvingats flytta seriepremiären från sin hemmaplan efter brist på is.
Hammarby fick ställa in sin hemmapremiär, Frillesås likaså.
Och ”utelagen” har kämpat för att få till träningstider och matchtider på ett helt annat sätt än de som har en egen hall.
Skillnaderna är enorma och ett ämne som alla i sporten diskuterar så fort det ges tillfälle.
Så kan det givetvis inte fortsätta.
Svenska bandyförbundet har givetvis det största ansvaret i det här och måste komma fram till två lösningar, en på kort och en på lång sikt.
Den långsiktiga och betydligt svårare frågan handlar om man ska skära ner antalet lag och ställa krav på hall för att få vara med?
Att arenor ska uppfylla vissa krav gällande säkerhetsfrågor, belysning och olika faciliteter finns redan och är inget konstigt alls.
Att ställa krav på att lagen ska ha en egen hall är betydligt svårare att hantera, med tanke på de betydande kostnader det medför.
Men kanske är det den enda vägen för bandyn som sport.
Ett motkrav som klubbarna i det korta perspektivet borde kunna ställa är att senarelägga seriestarten. Det går bevisligen inte att börja serien i mitten/slutet av oktober. Det måste förbundet ändra på. Och man måste ligga på det internationella förbundet att lägga VM, som alltid splittrar den svenska säsongen, sist på säsongen. Nu när det finns hallar som klarar ett VM så går det väl utmärkt att spela det en vecka efter SM-finalen?
Sen förstår jag inte varför sporten envisas med att spela VM varje år när det ändå bara är två lag som gör upp om guldet. Men det är en helt annan fråga.
IFK-premiären då? Jo, jag måste säga att jag blev positivt överraskad av IFK:s spel. Vilket lag som helst hade kommit till en bortapremiär och parkerat bussen framför eget mål och försökt gneta sig till poäng.
Men inte IFK Motala.
De spelade frejdigt, positivt, fartfyllt och med en stor portion självförtroende i uppbyggnaden av sina anfall.
Men till slut föll man på två saker: Hörnor och för många utvisningar.
Vänersborg gjorde fem av sina sex mål på hörnor (två), straff (ett) eller frislag (ett).
IFK gjorde ett mål direkt på sina 12 hörnor.
Skillnad det.