IFK klart bättre än mästarna, ett styrkebesked i Byn

Edsbyns IF, regerande mästarlaget, må vara ett lag helt ur slag. Men det förtar inte IFK Motalas mäktiga seger i Bandykyrkan på onsdagen.

IFK Motalas Jonas Enander och Philip Florén, här en bild från förra säsongens möte i Bandykyrkan, gjorde var sitt mål i första halvlek i onsdagens match. IFK gjorde en imponerande insats och vann med klara siffror mot ett Edsbyn som dock inte står att känna igen.

IFK Motalas Jonas Enander och Philip Florén, här en bild från förra säsongens möte i Bandykyrkan, gjorde var sitt mål i första halvlek i onsdagens match. IFK gjorde en imponerande insats och vann med klara siffror mot ett Edsbyn som dock inte står att känna igen.

Foto: Jens Bollius

Krönika2023-01-25 20:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var mycket att notera i den positiva spalten i anteckningsblocket när jag hemma framför teven såg Motalalaget vinna denna återstart efter landskampsuppehållet.

Bara en sådan elementär sak som fart och kraft, den hade IFK Motala väldigt mycket av. Inte minst genom spelare som Oskar Hulthammar där bak, måste varit Nässjökillens bästa insats denna vinter, och Albin Rohlén där framme. Rohlén var i form tidigt i höstas och tycks ha bibehållit sin form, även efter en tuff landslagshelg med Team 25. Rohlén är skadefri sedan förra säsongen och då håller han uppenbart över tid. Oskar Hulthammar har varit lite blek på ny position tidigare, men visade nu en oerhörd initiativförmåga i det nu av tradition offensiva IFK-försvaret.

Sedan har IFK spelare som alltid är bra, ledargestalter som Jussi Aaltonen, Nicklas Ögren och Fredrik Lönn, och även om Philip Florén inte är jättevass i spelet så gör han det han ska göra, det vill säga mål.

Detta starka, sammansvetsade gäng lyckades också välkomna in nye Oscar Stadin till bra kamp och även en assist, och Alex Höög, som inte spelat så mycket tidigare, gjorde mål. Mycket var bra och då var segern, 6-3, helt rättvis i hälsingemetropolen.

***

En reflektion från helgens landslagsbandy är att ett VM, som stundar efter elitserien i Växjö/Åby, aldrig har känts svalare. Med tanke på att Sveriges antagonist Ryssland, av förståeliga skäl på grund av anfallskriget i Ukraina, inte får vara med. Man får jobba hårt på att gå i gång på ett bandy-VM utan Ryssland, trots att det är det första VM:et på några år.

I stort är det ett stukat VM som kommer att spelas, även om det är coolt att ha med damer samtidigt som herrarna.

Men lokalt i Motala får man säga att VM blir en spännande envig mellan Mattias Sjöholms Sverige, som troligen kommer att ha en del Motalagrabbar i laget, och Jussi Aaltonens Finland där det är flera IFK-spelare med. Det blir ett rätt östgötskt VM på det viset.

Det är lite vibbar från VM 1997 i Sverige som jag bevakade, med Patrick Sandell i Sverige, Heikki Hyvönen i Finland och Sigge Infalin i Rysslands lag. Sverige vann till slut efter final i Västerås den gången.

Min analys inför 2023 års VM är att det är 50/50 mellan Sverige och Finland i inbördes möte, de lär mötas i finalen. Ovisst, det hjälper inte då att Sverige är bättre mot andra lag, finländarna kan alltid vinna i en enda match.

Karta: Bandykyrkan