Jag har gjort den här jämförelsen förut, men slås av det varje företagsevent som jag går på. Om det så är expo eller gala: Företagare är idrottare och medarbetarna är spelare. Alla ska prestera för att nå målet och varje vecka är en match för att utvecklas och göra resultat.
Egenföretagaren har också stora likheter med elitidrottaren där det kan vara svårt att vara ledig med gott samvete, men där det samtidigt gäller att ta sig tid att vila och hitta balansen. Delegera för företagaren och inte överträna för idrottaren.
Jag har själv alltid varit anställd där en trygg lön kommer varje månad, men visst har jag någon gång ibland sneglat mot företagarens frihet. Samtidigt som jag inte avundats oket det är att bära att dra in både sin egen och sina anställdas löner.
Men leda ett företag är som att leda en idrottsklubb, det handlar om att inspireras av andra och så bedöma om man ska samarbeta i sin bransch eller om det ger bättre utveckling att konkurrera och rivalisera.
Men när Maifs fotbollslag åker till Elfsborg eller IFK Norrköping för att försöka bli bättre, och IFK Motalas bandyklubb åker till Lidköping för att se hur bredd och elit är där, så är det likadant i näringslivet. Där jag vet att Mallbodens fik vid just Lokverkstan med sina våfflor vill bli ett östgötskt vallfärdsmål, precis som glassrestaurangen varit länge i Söderköping vid andra änden av Göta kanal.
Det gäller att hitta sina förebilder, och det är det som Motalagalan handlar om.