När det gäller många av våra lokala lag, som kämpar på så gott det går, tycker jag att det är en röd tråd i alldeles för långa resor. Flera av lagen reser alldeles för långt sett till vilken nivå det spelas på.
Det är inte lagens fel, utan en bredare fråga som många idrotter och dess förbund och serieorganisationer måste ta till sig. På lång sikt behöver lagen möta nära lag oftare. För att fler ska ha råd att kunna vara med.
En gammal visdom i en serie är att ett dubbelmöte mellan två lag ska gå ihop sig för båda. Det betyder att intäkterna på hemmamatchen ska täcka även kostnaderna för bortamatchen mot det laget. Det är så det görs hållbart, framför allt i serier som inte är elit av den högsta sorten.
Jag tycker att bandyallsvenskan, dit IFK Motala strävar, absolut inte ska vara en serie. Lämpligare är att ta bort den nivån och ha tre division 1-serier under elitserien. Jag tycker inte att Maif hockey ska ingå i Region syd med 40-milaresor borta, utan borde flyttas till mellansvenska serier. Jag tycker inte att ettan i herrfotboll, dit Maif strävar, ska vara två serier. Nivån under superettan kan vara 6-8 regionala serier. Jag tycker heller inte att RFL i futsal, där MFK:s damer spelar, borde ha 25-30-milaresor. Bättre ha fler serier och sedan resa långt först i ett slutspel.
Är det Norrlandslag eller Gotlandslag ska hela idrotten förstås gå ihop genom förbund för att subventionera deras medverkan, men annars tycker jag en långsiktig fråga för idrotten är att ha fler nära serier högre upp i nivåerna. Spetsade system blir bara dyrare och sällan mer intressant.