Jag brukar bli filosofisk när jag tar mina tvåtimmarsturer på cykeln runt om Motala. Vattnet är min vän och följeslagare när jag kör Varamon, Mariebergsudden, Pariserviken, Råssnäsudden, Råssnäs, Tegelviken, Hyddmarken, hamnen, kanalbanken, Borenshult, Borens IP, Verkstadsområdet, Idrottsparken, kyrkogården, Norra IP och hem.
Det är en vacker tur, vi får inte glömma det, vi som bor i Motala. Värt att hylla för sin miljö, lika mycket som Vadstena, Borghamn och Omberg.
Sedan vet jag inte om stormarna varit hårda från Vättern, eller om träden längs kusten är gamla och sjuka, men flera gånger i sommar har jag mötts av stora träd som lagt sig rakt över min stig. Oj då, har man tänkt, och förundrats över att det kanske inte är helt riskfritt att flanörcykla. Sedan har man tråcklat sig under eller över trädet, eller vänt om i fall det inte varit framkomligt.
Visdomen får bli att är en väg just nu inte framkomlig, då får man välja en annan. Är vägen viktig är det snart någon som rensat den klar igen.
***
Till sist: Kan varmt rekommendera att se nya filmen Sommartider om Gyllene Tider. En riktig sannsaga. Jag fick samma känsla om Per Gessle som om Zlatan när jag läst Zlatan-boken. Man får förståelse. Gessle är musikens Zlatan i Sverige, förutom talang och kunnande var det en enorm vilja och envishet som gjorde att han kunde slå igenom i ett land där jantelagen ofta visar sig stark på många olika plan. Alla som lyckas besegra och ta sig igenom jantelagen önskar man allt gott sedan. De är värda all belöning.