Det var bara att applådera Motala AIF:s insats i epilogen på Sollentunavallen. Även om Maif hade bud på 4-0 i slutet, vilket hade räckt för att ta en kvalplats, tycker jag inte att man kunde göra mer.
3-1 räckte inte, det saknades två mål sedan Maif fått hjälp av Karlstad, men 3-1 var frukten av en nästan maximal prestation i svårspelat läge. Det går inte att klaga på.
35 poäng på 30 matcher brukar räcka för att hänga kvar, men nu har resultaten i andra matcher gått emot för Maif i år. Nu fick Maif turen emot sig, men det brukar jämna ut sig. Vi minns ju stolpe in-höstarna 2019 och 2021.
Samtidigt har Maif en del att skylla sig själv för, som den skrala starten med tre poäng de sex första matcherna, som det halvdana hemmaspelet, och som storförlusten i Sandviken som förstörde målskillnaden.
Maif har varit bra de senaste åren i avgörande matcher av kvalkaraktär, det är en styrka som laget har, men nu grinade oturen emot och det är inte mycket att göra åt. Även om tränaren Martin Axén i sorgens stund inte ville erkänna att tabellen inte ljuger. "Det finns lag som är sämre än oss som hänger kvar", suckade Axén.
Nu tror jag vi som vanligt kommer att få se en del omsättning på spelare i Maif till tvåan. Det är att räkna med. Men samtidigt finns en ryggrad med spelare som bröderna Silka och Granit Hana kvar och det finns att bygga på.
Det roliga i tvåan blir derbyna. Sju östgötalag finns där 2024: Maif, Mjölby AI, Ljungsbro, Åtvidaberg, Sleipner, Smedby och Sylvia. Jag hoppas alla hamnar i samma serie.