LÄS OCKSÅ: Debutantens succé i Piraterna
LÄS OCKSÅ: Så var Valsarna–Piraterna heat för heat
Tallhult några kilometer utanför Hagfors andas så mycket nostalgi att det gör ont. Det är röda stugor med vita knutar runt hela arenan, där flera mer liknar en dansbana i en avlägsen folkpark än en vipavdelning för lokala sponsorer.
I pressrummet har tiden också stått stilla. Här finns inget internet. Vi är glada att det finns ström till datorer och telefoner.
I ett hörn på en vägg hänger nåt som tidigare varit en typ av telefonkiosk. Och ett tidningsklipp från Nya Wermlandstidningen i maj 1995, när Tony Rickardsson var den stora stjärnan.
Det känns som klubben på nåt sätt vill vara kvar i den tiden, när speedway var stort i bygden.
Är det charmigt eller inte?
Jag vet inte.
Hur som helst har sporten för länge sen slutat förvåna mig. Inför matchen fick Piraternas lagledning klart för sig att Valsarna fått klartecken från förbundets starke man Tony Olsson att frångå en överenskommelse som klubbarna slutit innan säsongen, att varje lag bara får ha en utländsk förare i laget.
I Tomas H Jonassons skadefrånvaro kunde Valsarna kört riders replacement, men ville inte det för att man "ville bjuda publiken på fullt lag". Då fick man Olssons tillåtelse att ta hit en dansk yngling som hade 170 mil enkel resa från Polen upp till matchen.
Att överenskommelsen bröts med förbundets goda minne redan i den andra omgången öppnar förstås möjlgheten för andra lag att göra samma sak resten av säsongen.
Det är så beklagligt.
Värst av allt var att Tony Olsson aldrig meddelade Piraterna.
Men det är ju speedway.