Det är sällan jag sett så många spelare vara sådana spillror av sina bättre jag samtidigt, som jag ser i Motalas bästa innebandylag just nu. Det känns nästan tragiskt att tvingas bevittna spelare som inte är äldre än 25 år uppträda som föredettingar. Det är inte länge sedan heller jag såg dem så mycket bättre. Hur kan det rasa så och hur kan det gå så snabbt?
Att Solfjäderstadens spelare på en del håll ser otränade ut kan vara en synvilla. Det kan bero på åtsittande tröjmodeller. Så jag låter det vara osagt.
Men vi vet att Motalalaget i fjol hade lite folk på försäsongen och haft flera coronauppehåll under säsongen. Det har snackats om dålig närvaro och dålig nivå, även dålig sammanhållning faktiskt. Delvis överdrivet kanske, men kontinuiteten har inte varit den som man kan önska i ett lag på division 1-nivå, med nyförvärv i panik mitt i säsongen i stället för långt tidigare.
Det är väl denna pandemivintern, plus den förra, som gör att Solfjädern uppträder så ringrostigt. Jag tror ärligt talat aldrig jag sett ett lag vara så osamspelt så långt in på säsongen. Mot CL98 den här återstartskvällen fick publiken se hemmaspelarna vara ovänner med bollen, osynkade med varandra, och oplacerade i försvarsspelet. 5-11 blev det och det var smärtsamt, helt rätt ord, att se.
Solfjädern lät sig heller inte bara bli sönderkontrat på ett förnedrande sätt, hemmalaget tog ut sin frustration på domarna och snackade till sig utvisningar. Det håller inte, även om det görs feldomslut. Lagkaptenen Jacob Larsson fick särskilt symbolisera nederlaget genom det ovanliga matchstraffet "upprepat osportsligt uppträdande". Det är inget en så bra spelare ska åka på.
Vad jag förstår får han ändå vara med i streckmatchen mot Växjö U borta på lördag, det är bra. Jag säger som tränare Torbjörn Johansson: Nära till match, nära till revansch.
Nu är det bara en månad kvar av säsongen, så det är bråttom. Spillrorna måste rafsas ihop till en enhet, illa kvickt. Fokus och kraft måste läggas på rätt saker. Spelarna måste hitta sina gamla bra jag igen, bli lika bra som sina namn.
Jag är klart orolig att tvingas se Fjädern i östgötatvåan igen. Det får inte hända. Men jag blev i kväll lite lugnad av spelaren Mikael Sonesson på sporthallsparkeringen: "Det är lugnt, vi kommer att klara det här", sade Sonesson innan han hoppade in i jobb-bilen och drog iväg.