Vi vet alla innerst inne hur scenariot högst troligt kommer att bli.
Veckorna innan VM-premiären kommer hela landet att koka av förväntan och förhoppningar. Landslaget har gjort någon lovande träningsmatch innan mästerskapet. Ett par spelare har avslutat säsongen starkt i sina klubblag. Känslan är väldigt god. Det är nu det händer.
Brolin, Dahlin och Andersson gav oss ett magiskt 1994.
Nu ska Forsberg, Granqvist och Berg ge oss ett magiskt 2018.
Tror vi under några skälvande dagar – för att sedan få en stenhård volley i ansiktet när Sverige åker ur. Via straffar, en överkörning eller på att snöpligt sätt – välj själv.
Som mot Senegal i VM 2002, Holland i EM 2004 eller Tyskland i VM 2006.
Men nu ska vi inte vara sådana. Låt oss strunta i allt det där. Nu ska vi vara oerhört lyckliga över att Sverige är med i VM kommande sommar.
Och bara att kvala in är en stark bedrift av Sverige. Att kvala in efter att ha akterseglat Holland och Italien är en vansinnigt stark bedrift.
I stället för att förbereda oss på landssorgen som väntar när vi åker ut finns det bra mycket roligare saker att fokusera på i dagsläget.
Jag tänker på lottningen.
För även om det är naivt att drömma om stora framgångar, så kommer jag att göra det.
Även om det känns helt orimligt att ens ägna en tanke på medalj, så kommer jag att göra det också.
Det finns alltid en liten, liten chans att månen står i perfekt linje med Jupiter och det ofattbara inträffar. Kunde det ske 1994, så kan det ske igen. Och då vill vi så klart få ett så gynnsamt motstånd som möjligt.
När Malmö FF kvalade in till Champions League två år på raken blev jag genuint glad när de ställdes mot lag som Real Madrid, Juventus, Atletico Madrid och Paris SG. Då var det ändå en fullständig utopi att MFF, ens med århundradets tur, skulle nå någonstans. Att de fick några overkligt maffiga matcher i gruppen var jag mer än nöjd med.
När vårt landslag äntrar ett mästerskap är det helt annorlunda. I ryggmärgen finns den där strimman av hopp som envist hänger sig kvar. Brasilien, Tyskland och Spanien vore tveklöst väldigt häftiga bataljer – men jag vill undvika dem till varje pris. Här handlar det om att optimera.
Vid en titt på lagen i de fyra olika seedningspotterna kan man konstatera en sak; svårighetsgraden kan skilja massor beroende på om Fru Fortuna är med oss eller inte.
Efter att ha häpnat över att Polen rankas före England och framför allt Spanien (vad hände där?) sansade jag mig till slut och kom fram till följande slutsatser:
Drömgrupp: Polen, Peru, Saudiarabien.
Mardrömsgrupp: Brasilien, Spanien, Nigeria.
Skillnaden mellan de där alternativen är – som ni ser – milsvid.
Som att möta en björn eller en räv i skogen.
Hur det kommer att bli vet vi inte ännu. Korten kommer att placeras på bordet under fredagen då lottningen sker. Då riktas alla blickar mot Kremlin-palatset i Moskva.
Blir det Andrey Arshavin, Aleksandr Karelin eller självaste Vladimir Putin som drar lagen?
Jag vet inte, och det spelar ingen roll. Det enda jag vet är att jag kommer hålla tummarna hårt.
Efter den tuffa resan i kvalet förtjänar Sverige bästa möjliga förutsättningar i VM.
Att det sannolikt slutar med ett bittert uttåg lägger vi åt sidan.
Drömmarna kan nämligen ingen ta ifrån oss.